Det är en fantastisk känsla när man sitter och följer vågornas väg över stenar. Att se vågen bryta och att se den dra sig tillbaka när den nått strandkanten. Magiskt! Med månen på vandring över en klarblå himmel, solen på min kind och vinden i mitt hår, med blicken genom linsen och med vågornas kluckande mot land, sparar jag dagens båtflykt djupt i mitt hjärta.
Jag är så oerhört tacksam över att jag lyckats förbättra min uthållighet så pass att jag kan ta mig i och ur båten med familjens hjälp och att jag kan förflytta mig (om än endast kortare sträckor och under övervakning) med rollator. Det här skulle jag inte ha klarat för ett år sedan, men trägen vinner !
