Så har vi då åter samhällssmitta på ön. Suck. Det var väntat, men känns ändå himla trist. Precis när jag fått vara lite mindre restriktiv, så dras svångremmen åt igen. Det är bara att foga sig och att åter krypa in i kokongen i hemmets atmosfär. Tur att vi bor på landet i egnahemshus, så att vi kan njuta av friheten på ett sätt som inte skulle vara möjlig om vi bodde i lägenhet.
Sedan undantagstillstånd utlystes i Finland, har jag varit en gång på fysioterapi, då kroppen akut skrek efter hjälp. Innan hade jag behandlingar 2 gånger per vecka. Jag märker det i varje liten cell i kroppen, men ändå mår jag bättre än jag gjort på många år. Kombinationen att min mamma gett mig laserbehandling 3 gånger/vecka i 8 veckor (återstår 4 veckor), vi har ny AC i huset som håller temperaturen nere och att jag jobbar endast 3 timmar varannan vecka, har fått själva smärtan att hållas på en bra nivå.
Men utöver det, så sliter avsaknaden av fysioterapi otroligt mycket på kroppen. Jag tränar 5 dagar/vecka, och när jag hade uppehåll under dotterns skolprojektvecka, började led efter led subluxera. Först for ena foten, följande dag var det andra fotens tur, sedan bäckenet och efter det bröstryggen som låste sig. Så träningen upprätthåller jag så gott det går hemifrån, men kroppen saknar behandlingarna, och att träna under terapeutens vägledning. Och vattenterapin…åh, jag till och med drömmer om det!
Nå, det är vad det är och det är bara att fortsätta leva med det. Vi har det ju trots allt rätt bra på Åland jämför med i t.ex. Sverige.
Imorgon ska vi äntligen ut på sjön igen med båten! Sommarvärmen de senaste dagarna har fått mig att längta mer än lovligt. Det känns som om sommaren överrumplade oss en aning, åtminstone mig. Jag har nog inte riktigt fattat att det faktiskt är midsommar redan nästa vecka!
Tiden flyger minst sagt iväg. Så passa på och njut, alla härliga människor! Njut av sommaren, men se till att tvätta händerna, håll avstånd och isolera dig direkt när du känner första sjukdomskänsla!
