Ord som sårar

Varför väljer inte människor att hålla tyst om de inte har något snällt eller omtänksamt att säga? Varför ens få för sig att höra av sig…

Idag fick jag ett meddelande från en ”vän” som tydligen har mycket svårt att dela min glädje över att kunna njuta av sommaren nu när vi har köpt båt. Meddelandet löd ”Ja, passa på njuta du! Alla har ju inte möjlighet att skaffa båt…”

Visst, det är helt sant! Alla har inte den möjligheten och vi har inte heller haft det, men i år tog vi oss råd att göra det. Dels för att vi inte kan ta oss till vårt smultronställe i Närpes, dels för att jag faktiskt har det ganska tufft under sommarmånaderna eftersom jag inte tål värme.

Andra reser på semesterresor utomlands. Det är inte helt okomplicerat för oss att göra, dels för att jag som sagt inte tål värmen och dels för att det inte är helt enkelt att resa med rullstol och dels eftersom vi dessutom då behöver ha med assistent på resan.

Vi köpte oss alltså en båt som är 41 år gammal, lika gammal som jag själv är. Ingen lyxbåt. Ingen dyr som vi fått belåna oss på livstid för. Det är en båt som gör att vi kan ta oss ut på sjön de varmaste dagarna, så att även jag kan njuta av naturen.

Hemma har vi AC, så här kan jag njuta i år även om det är hett ute, men visst skär det i hjärtat att dag efter dag sitta inomhus medan andra njuter ute. Så ja, jag är tacksam att nu ha möjligheten att komma ut även varma och soliga dagar, eftersom det fläktar mer på sjön och jag därför kan hålla smärtan på en vettig nivå. På vintern, när jag har mindre ont tack vare kylan, är det oftast nästan omöjligt för mig att ta mig ut när det är snö. Så det är inte bara sommaren som varit svår för mig, gällande att komma ut i naturen.

Nu under corona, har mitt liv begränsats ytterligare till en mycket tunn och liten strimma av det som kanske kunde kallas normalt. Jag måste begränsa mitt liv på ett sätt som jag inte själv skulle kunnat ana var möjligt att orka med och hantera. Men visst går det att leva så här, även om det är långt ifrån det andra friska människor ser som sin coronavardag. Så ja, den här båten är verkligen ett andningshål för mig, och den skänker mig stor glädje.

Det är inte optimalt för mig att ta mig i och ur båten, men det går. Det är ett helt gympass för mig att göra det och jag får kämpa för det, men det går.

Och på många holmar är jag helt låst vid att stanna på en och samma plats, medan vissa holmar erbjuder flata klippor som jag kan ta mig fram sakta med rollatorn på.

Jag är den som ofta måste välja bort eller inte kan vara med. Jag begränsas titt som tätt av min kropp. Speciellt nu under corona, så är det nästan omöjligt för mig att unna mig något. Men ja, jag och min familj har unnat oss den här båten. Så, om du inte kan unna mig den här lilla lyxen, snälla håll bara tyst och bläddra förbi mina inlägg på facebook! Det är till fördel för både dig och mig.

Vad jag svarade på meddelandet jag fick? ”Du kan välja att ’inte följa’ mig längre, så behöver du inte se mina inlägg i ditt flöde. Att du inte kan glädjas för min skull, sårar mig.” Och ja, jag har berättat för hen att jag skrivit det här blogginlägget.