I förra inlägget, skrev jag att jag skulle återkomma med ett inlägg om det finns något i mitt liv som jag ännu inte har förverkligat, något jag ännu har kvar att göra. Har jag det? Frågan var mycket enklare att ställa till andra än att besvara själv…
Jag har inte rest särskilt mycket, men det är inte heller många platser jag skulle njuta av att besöka (rullstolen krånglar till en del och värmen likaså). Så nej, resandet ligger inte högt upp på min prioriteringslista.
De där två ”jag ska aldrig i mitt liv”-grejerna är redan avklarade; politiker och rullstolsbrukare. Så inte heller det där värsta jag kan tänka mig är alltså kvar på listan.
Jag ogillar höjder och hög hastighet, så ingen läskig höghöjdsbana eller bergochdalbana hägrar på önskelistan.
Jag är ingen soloartist, så jag har aldrig drömt om att stå på scen eller bli något inom musiken. Däremot kan jag bra tänka mig att köra för andra, men nej, inte heller det står på min lista.
Jo, nu vet jag!
- En sak som jag har kvar i mitt liv att utforska, är det jag bär inom mig, den mediala tilltron och längtan. Den får dock blomma i allsköns ro. Det räcker för mig att jag känner tryggheten, men en dag hoppas jag att jag kan använda mig av det jag bär mer specifikt och gärna till hjälp för andra.
- Och det allra viktigaste som jag har kvar på min lista är att förhoppningsvis en dag föräras med barnbarn. Det ser jag fram emot, även om jag tycker att jag är på tok för ung för att bli mormor ännu, även om äldsta dottern är lika gammal om jag var när jag fick henne. Men ja, barnbarn, det ser jag fram emot!
Kanske är det så att jag hunnit med så mycket i tidigare liv (ja, jag är en sån där som tror på sånt 😉 ), och att jag får ut så mycket av det liv jag lever nu, att jag inte har något storslaget förverkligande som ligger och gnager? Eller så är jag bara fruktansvärt tråkig och saknar fantasi för att komma på något tillräckligt spännande att drömma om. Eller vem vet, kanske dyker det upp något väldigt viktigt och väldigt intressant när jag klättrat över till andra halvan av mitt 100-års leverne! Jag är ju bara ”barnet” ännu, med tanke på att jag fortfarande hålls på 40 sträcket…även om det bara gäller i några veckor till. Well, well, tiden får helt enkelt utvisa.
