Vänskapsband

Minns du hur man knyter vänskapsband/kompisband? De där armbanden som var gjorde av knutar. Jag hade oftast 4 trådar och man knöt två knutar på varje tråd. Sen gav man armbandet till bästisen. Helst skulle man ha två likadana och så knöt man dem på varandra.

Jag hade en bästis, men egentligen vartannat år. Vartannat år gick jag nämligen med klassen över mig och vartannat med klassen under mig. I min klass var vi jag och 3 killar. I klassen ovanför var de 4 killar och en tjej. I klassen under var de 5-6 tjejer och 1-2 killar (en kille och en tjej flyttade). I hela skolan var vi 38 elever. Jag antar att det var när jag gick ut årskurs 6, eftersom jag minns siffran så väl.

Min yngsta slutade grundskolan i år. 9 år avklarade och med bravur dessutom. Det är ofattbart även om navelsträngen enligt henne länge har varit ett minne blott. Från min sidan har dock navelsträngen jagat henne som en orm och kommer säkert alltid att göra.

Under högstadietiden höll hon framför allt ihop med ett gäng från hennes klass. Härom dagen hade hon över sitt gäng på sleep over, dock inte inne hos oss p.g.a. coronasituationen. Vid 13-tiden när gänget ännu inte fått i sig ordentlig frukost, eftersom de tydligen inte hade tid med sådana oviktigheter, kände jag att det var dags att styra med hela handen, så jag ställde mig och stekte plättar.

Att se dessa 15-16 åringar samlade runt terassbordet med munnarna fulla av plättar, rörde ömt vid mitt hjärta. Jag undrar om de kommer att minnas de här tiderna i vuxen ålder? Kommer de att hålla tag i vänskapsbanden trots olika destinationer? Ser de den unika vänskap de odlat fram under de senaste tre åren?

Och jag tänkte på min väninnas dotters kompisgäng. Det stora gänget som alltid hängde tillsammans hos min väninnas familj. Gänget som plötsligt virvlade in som en stormvind med skratt och glada tokigheter, som behövde utfodras eller bara behövde en trygg famn att landa i. Gänget som allvarliga och svartklädda, och i stor sorg, stod runt hennes grav när hon 19 år gammal togs tillbaka av änglarna. Vännerna som fortfarande har kontakt med hennes föräldrar och som bär hennes minne vidare.

Vänner är något unikt som vi ofta tar för givet. Vänner som bara finns där, för att det ska vara så. Vänner som kommer och går under livets gång. Somliga stannar kvar, somliga är bara på kort besök och de allra flesta sparar man djupt i hjärtats hemliga kammare, i det medvetna eller i det omedvetna. Vänner som ofta är betydelsefulla trådar i livets väv.