Nästan alla har en mobil idag. De allra flesta använder den till att fotografera med och bilderna blir verkligen bra. Till och med proffsiga. Telefonen har man alltid med sig och det är bara att trycka av, så har du högst troligen en riktigt bra bild. Mobilkameran är verkligen lättillgänglig.
Idag har många telefoner såväl vidvinkelalternativ, som makro, och du kan zooma mycket utan att kvalitén påverkas särskilt mycket.
Visst är den en läcker bild! Den är välkomponerad. Läckra färger. Härlig vidvinkel. Den har lixom det mesta. MEN för mig är den ändå inte särskilt attraktiv, för jag har inte själv valt vad jag vill få ut ur bilden, det gjorde mobilen till mig. Jag behövde bara trycka på knappen. Ja, jag kan även välja pro-inställningen och själv göra inställningar, men det är inte samma som att stå där med kameran i handen och forma fram den bild jag vill ha.
Ett mobilfoto för mig, är lite samma sak som att köpa ett smycke som formats i 3D-skrivare.
Fusk är kanske inte rätt ord, men lite så känns det. Att jag fuskar. Att jag inte lägger in min själ i bilden. Att jag tar en genväg för att jag inte bryr mig tillräckligt.
Här ovan har vi alltså en bild som jag tagit med mobilen. Läcker bild på många sätt. Snygga vinklar, väl balanserat, komponerat med rätt skärningar.
Och här under en bild som jag tagit med kameran. Bilden är inte lika perfekt. Reflexerna är annorlunda eftersom objektivet är ett gammalt retro-objektiv. Skuggorna är kraftigare. Färgerna mer retro. Vilken tror du jag gillar bäst? Den nedersta, förstås. Den är komponerad och framkallad av mig, så som jag ville ha den.
Slutligen vill jag bara understryka att jag absolut inte har något emot andras mobilbilder, eller att andra väljer att fotografera med mobilen. Det här är bara en reflektion som gäller mig själv. Lika lite som att jag skulle välja ett 3D-printat smycket framom ett som är tillverkat av en hantverkare för hand, lika lite väljer jag mobilen framom kameran när jag ska ta bilder som betyder mer än att bara dokumentera något tillfälligt.
