Förra veckan krävde en del viljestyrka och kämpaglöd.
För att jag ska orka med situationer som är jobbiga, måste jag aktivt välja att se glaset som halvfullt istället för halvtomt. Det finns så många situationer i mitt liv som annars skulle dra energin ur mig. Genom att göra ett aktivt val, kan jag stanna upp och välja min reaktion istället för att reagera omedvetet och istället för att bli provocerad, känner jag att jag får en kontroll över situationen.
När vi fick besked om att någon vi älskar skulle förflyttas från oss, kände jag sorg och djup oro, men bortom det fanns en känsla av möjligheter, tilltro och hopp om framtiden, som jag istället tog fasta på. Möjligheten att få komma hem, att få börja om, att få till en förändring. Tacksamheten att möjligheten gavs, växte sig större än sorgen och oron.
Min dotter som studerar i Sverige fick förkylningssymptom och allt blev oerhört svårt att få till på ett bra och fungerande sätt. Skolan ansåg att hon måste lämna området omedelbart (inte så lätt för oss att åstadkomma som satt fast på andra sidan Ålands hav) och Hälsovårdsministeriet ansåg att hon inte fick lämna rummet. Det blev en kamp och första känslan var tigrinnan som skyddar sitt barn. Jag höll på att brusa upp och pulsen steg, men bakom det fanns en lösningsfokusering som jag istället valde. Det hela slutade i negativt provresultat för covid-19, tack och lov, och en tacksamhet gentemot skolan där vi i gott samarbete kunde göra det bästa för min dotter.
Dessutom föll min mormor två dagar innan hon skulle fylla 98 år och fick då fraktur i höften. Där och då fanns det mycket oro inom mig, men på samma gång en acceptans för att jag inte kunde göra annat än välja att tro på att det skulle gå bra, eller dra ner mig själv i ett mörker av smärta och oro. Att läkaren valde att genast ge henne en ny höftled, trots hennes stormsteg mot tresiffrigt, var en skänk från ovan.
Visst ska de mörka känslorna få plats i livet, men i situationerna man utsätts för, har man alltid ett val hur man väljer att reagera på känslorna. Att bli medveten om det valet, har gjort det möjligt för mig att orka det där lilla extra, när så behövs. Och i mitt liv, behövs det ganska ofta, verkar det som. 🙂
