Jag har nog aldrig varit så flitig gudstjänstbesökare som jag varit sedan coronapandemin tog sitt grepp om världen. Familjen sover ofta den tiden på söndag förmiddag, så jag kurar ihop mig i soffan med hörlurar i öronen, oftast fortfarande i morgonrock, och ser på församlingens livesändning. Sedan de började med sina livesändningar, så har jag nog hört fler predikningar än jag gjort under hela min livstid innan dess.
Det är, för mig, förvånansvärt avkopplande och givande att ta in orden och lyssna på musiken. Och med det menar jag inte att det är förvånansvärt avslappnande, utan att det förvånar mig att det är så jag reagerar.
I söndags, på första advent, tog kyrkoherde Jon upp om hur vi ofta nu i coronatider uppmanas till att det snart blir som vanligt igen. Han lyfte tanken om att som vanligt inte är det vi ska eftersträva, utan istället något nytt. Hans ord berörde mig.
Inte är det ”det vanliga” jag vill tillbaka till. Inte är det en värld av krig, klimatkriser, maktgirighet och orättvisor jag vill tillbaka till. Inte är det en vardag där livet snurrar på i 180 där jag gör det jag måste, för att tiden kräver det. Jag vill till något nytt. Jag vill lära mig av mina misstag.
Nej, jag kan inte bestämma att ledare som Trump automatiskt utesluts från alla möjligheter till makt. Inte kan jag fixa klimatet och inte heller stoppa krig. Men jag kan reflektera över vad JAG vill förändra, vad JAG inte vill ta med mig in i vardagen efter pandemin. Vad är viktigt för mig? Vad kan jag förändra?
- Jag kan bli bättre på att välja mina strider
- Jag kan ta ansvar för hållbara inköp för min egen del
- Jag kan göra utrymme i mitt liv för dem jag behöver mer av
- Jag kan fortsätta jobba med mig själv
- Jag kan bestämma vad jag vill fylla min vardag med
- Jag kan hitta balans i behovet av närhet, eftersom jag bevisligen överlever, om än med en ständig längtan inom mig
- Jag kan välja att få in mer musik i mitt liv igen
Det finns så väldigt, väldigt mycket där jag inser att jag kört på utan större reflektion över varför och vad det gör med mig. Jag vill inte tillbaka dit!
Corona är skit, det håller jag med om. Det är hemskt att vi är så i händerna på ett virus som härjar med mänskligheten lite som den själv vill. Men om jag bortser från sjukdomen i sig och den död det fört med sig, så skulle jag hellre välja att stanna kvar i världsläget ett tag till än att gå tillbaka till det vanliga.
Ja, världen håller på att duka under ekonomiskt. Våra företag kämpar för överlevnad. Våra kommuner blöder ekonomiskt och så är det i många länder runt om på vår jord. Men nej, tillbaka till det vanliga vill jag ändå inte.
Må vi lära oss av krisen och leta oss framåt till otrampad mark istället! Må vi ta med oss det goda till framtiden och bygga grunden uppe på det. Det normala har vi redan testat på och se vart det fört oss…
Inte som vanligt, tack!
Här kan du läsa mina tidigare inlägg i adventstankar 2020:
http://www.mitawa.ax/category/adventstankar-2020/
