När jag hade kört minstingen till färjan för att krama henne hejdå inför hennes resa tillbaka till studieorten och kärleken i Sverige, översvämmades jag av tankar när jag körde in på gården här hemma. Det slog mig att om bara ett halvår är det troligt att jag kommer att komma hem till ett tomt hus varje dag medan maken är på jobb. Att alla barn faktiskt är på väg att flyga ut ur boet. En märklig känsla.
Vem är man sen? Mamma för evigt, självklart. Men när mammarollen övergår till distans, vem är man då kvar där hemma? Jag och min man har alltid varit föräldrar eftersom jag redan var mamma när vi träffades. Jag är mamman han blev kär i. En elak liten röst viskar ”är du säker på att han vill ha dig även bara som du, han har trots allt fått stå ut med all förändring när du blev rullstolsbrukare”. Spontant viftar jag bort den där viskningen, men ärligt talat, nån slags substans kanske det ändå finns i orden. Inte att jag tror att min man inte älskar mig, det vet jag att han gör. Men en oro för vem jag själv blir när ett nytt lager av blomblad öppnar sig, vad jag kommer att fylla tomrummet med när barnen inte längre finns där som en självklarhet i vardagen.
Därför är jag extra tacksam över att förstfödingens praktik i början av denna termin är förlagd här hos oss och inte på den sidan av havet som hon själv studerar och bott på de senaste 2,5 åren. Nu har jag två prinsessor här hemma att fylla vardagen med ännu i några veckor och sedan är det mellerst kvar här hemma, tack och lov, om än bara ett halvår till om det vill sig väl med hennes skolantagning.
Om någon hade sagt till mig på sexuallektionerna, att det här är vad föräldraskapet kommer att innebära, hade jag definitivt inte lyssnat, så det är väl lika bra att den kunskapen förblir en hemlighet. Föräldraskap är bitterljuvt på många sätt. Jag älskar er, alla mina barn, i all oändlighet! Och jag njuter, trots det bitterljuva, att se er kasta er från klippan för att lära er hur era vingar bär.
Och ja, jag har gjort om layouten på bloggen härom dagen. Ett tidsfördriv i mellandagarna.
