Så har minstingen börjat ett nytt kapitel i sitt liv. Jag hoppas det här nya ska ge henne en kick framåt, med givande erfarenheter och bra relationer för framtiden.
Vardagen är tillbaka och min ordinarie assistent med den. Så otroligt fint att få ha henne nära igen! Vi har lixom inte varit utan varandra så här länge tidigare, någonsin, under våra 2,5 år tillsammans. Och det märktes på nakenhunden som tvärvände och skällde ut henne totalt när de möttes i hallen! Tydligen var det även alldeles för lång tid för vovvehjärnan. Själv reagerade jag tvärt om och kastade mig om halsen på henne. Jag tänkte att oavsett så är vi ju så nära varandra, så har nån av oss corona, så lär vi båda få det, oavsett kram eller inte. Faktiskt så är vi så synkade att vi fick våra andra vaccinationssprutor båda två idag.
Som jag väntat på och längtat efter denna spruta! SNART får jag kramas, under ordnade former vill säga. Det ska bli spännande att se om jag får några biverkningar av den här sprutan, eller om jag hålls på fötter, men oavsett så är det värt allt att få bättre skydd och faktiskt ges möjlighet att leva lite mer normalt igen!
Så, välkommen vardag, med skolgång och rutiner! Två dagar kvar nu, innan hushållet nästintill halveras. Hur sjutton överlever man när två av tre döttrar flyttar på samma dag? Mammahjärtat lär krackelera totalt och fullständigt.
