Efter en veckas rehab i Helsingfors med min assistent, upplevde vi att hösten hade kommit längre ju närmare Åbo vi kom. När vi åkte från Åland, hade träden ännu inte börjat färgas gula och röda. Nu när vi är tillbaka på ön, ser vi att färgerna även hittat hit, trots sensommar värmen som huserade medan vi var borta.
Från köksfönstret ser jag gladiolerna, ölandstok och spanska flaggan som blommar så vackert, och från vardagsrumsfönstret prunkar dahlior, tobaksblomma, rudbeckia och bolltistel. Så igår tog jag ett snabbt varv med kameran i trädgården, bara för att fånga dem innan även de går i vila.
Spanska flaggan 
Gladiol 
Gladiol 
Dahlia 
Ölandstok 
Bolltistel 
Rudbeckia 
Rudbeckia
Min höst blir så väldigt mycket annorlunda än jag hade förställt mig och planerat. Nu försöker jag bromsa mig själv från att överfylla kalendern. Det finns ju trots allt en mening med att kalendern plötsligt blev så tom. Vem är då jag att fylla den bara för fyllandets skull? Nej, nu krävs eftertanke och noggrant övervägande. Inte mina starkaste sidor vill jag lova… Så varje gång mitt hjärta rusar iväg och lägger in en hel massa intressant och givande upptåg, går mitt huvud bärsärkargång och hojtar högt och ljudligt om vikten av vila och återhämtning och att även allt det roliga kostar.
Så jag planerar, planerar om, planerar igen, och planerar om igen. Det känns som om jag tillrättavisat mig själv fler gånger den senaste månaden än jag gjort på ett decennium. Riktigt så illa är det förstås inte, men jag får verkligen skärpa mig för att inte kasta mig huvudstupa i en massa roligt som sen bara slutar i pannkaka.
Nå, det är så livet ska vara just nu och det är jag tacksam för! Jag fyller mina dagar, men i slutänden ska jag ha en vinst av resultatet, inte en förlust. Och ibland innebär det att det räcker att jag fyller min dag med att ”bara” andas.
Hur ser din höst ut? Vad har du för storslagna planer?
