Härom dagen pratade jag med en väninna om olika livsval, varför man gör de valen och hur de formar ens liv. I dagens samhälle är det mycket fokus på förverkligande av olika slag. Att bli riktigt bra på sin idrott, att göra karriär, att ha hög lön, att ha ett stort hus, snabbaste båten, nyaste bilen… Det går att fortsätta i oändlighet.
Var passar jag in i allt det där? Jag kan inte bli bäst på någon idrott. Karriär?! Jag är till och med invalidpensionär och klassad som icke arbetsför. Det ger mig definitivt ingen hög lön eller ens skälig inkomst. Jag har inget stort hus. Vår båt är lika gammal som jag själv är, det vill säga 40+. Bilen är från 2012 och har gått 250.000 km. Och jag älskar den. Jag kan inte bli bäst på fotografering, mina begränsningar är för stora. Jag kan definitivt inte bli bäst på musik, mina händer fungerar inte. Jag kan inte bli bäst på sång, mina stämband är kroniskt inflammerade.
Det jag har att erbjuda är jag själv. Den jag är. Den jag kan vara för andra. Jag kan finnas där. Jag kan lyssna. Jag kan ge infallsvinklar. Jag kan dela min kunskap och min erfarenhet. Jag kan kämpa för rättvisa och mångfald. Jag kan läsa lagar. Jag kan ge råd. Jag kan, och jag väljer, att dela med mig av mig själv. Och det gör mig lycklig.
Jag har skalat av mina prestationer. Det finns inget kvar. Prestationsmässigt är jag en nolla. Men jag kan bara erbjuda mig själv till samhället och det är nog bland det allra viktigaste och mest värdefulla en människa kan göra, i mina ögon.
I år har jag varit kommunpolitiker i 10 år. Jag har åtminstone två år kvar att hålla kvar, eller förändra, det jag tror på.
Jag kan dela med mig av musiken. Jag behöver inte vara bra på det, bara jag känner glädje i det jag gör, så kommer glädjen att smitta av sig till andra.
Och jag kan fortsätta vara aktiv inom Röda Korsets vänverksamhet. Den är viktig för mig.
Att finnas där för barn/ungdomar på olika sätt, som stödfamilj, familjehem och vandrande vuxen, det är jag fullt kapabel att utföra.
Och jag kan vara en del av den fantastiska gemenskapen av vänner som finns runt mig.
Allt det här är viktigt för mig och är grunden till min inneboende lycka. Men skulle jag addera något av det jag började inlägget med, om jag skulle vara kapabel att arbeta mig till ett ekonomiskt starkt liv, då hade jag behövt göra avkall på något av det där som gör mig lycklig. Det skulle inte finnas tid för den jag är idag.
Alla har vi våra måsten. Min är att hålla hälsan i skick genom rätt träning och rätt återhämtning. För andra handlar det om att ekonomiskt klara av vardagsräkningarna, eller att få ihop tidsschemat för att hinna hämta och föra barnen. Att vara medveten om sina val och att hitta vad som verkligen är viktigt för en själv, gör stor skillnad. Och att skapa tiden för att fylla livet med lycka, så att man sedan orkar fylla på med sina måsten.
Kanske blir du lycklig av ditt arbete. Bra! Fortsätt med det! Men om du fyller ditt liv med arbete UTAN att det gör dig lycklig, då är du kanske inte på rätt väg.
Kanske blir du lycklig av att satsa på att bli bäst på padel! Bra! Kämpa på! Men om du inte blir lycklig av det, sätt inte så mycket tid på det. Försök istället att hitta just din grej.
Och slutligen, bli medveten om vad det är för känsla du egentligen fyller ditt liv med. De saker du fyllt ditt liv med bara för att du förväntas göra det, eller för att det för stunden känns bra men sedan kostar mer än det ger; dra ner på det till ett minimum! Okej, du kanske inte kan köpa den där bilen du tittat på, eller åka på den där resan du tänkte boka till nästa vinter. Men om belöningen inte gör dig lycklig nog att stå ut med måstena som för dig dit, då är det inte värt det.
Och nej, jag har ingen forskning bakom mitt påstående. Jag har ingen utbildning som ligger till grund. Jag har inget som helst som ens påminner om bevis att det jag tänker är sant för någon annan än mig själv, men jag inser att det här är vad jag själv önskar att någon hade sagt till mig. Då hade det inte tagit så lång tid för mig att komma till ro med vem jag idag vill vara.