Igår kväll var jag och maken till simhallen för att simma våra längder som vi nyligen börjat med. Tanken är att vi ska komma iväg en gång i veckan.
Det tar alltid på en aning att komma iväg. Väskan ska packas, det är mörkt och kallt och finns alltid tusen saker som känns mer lockande just då, men när man väl kommit iväg, känns det bra. Igår kändes det också bra att komma iväg.
”Tyvärr finns det inget varmvatten i duscharna!”
Lappen vid ”grinden” där man loggar in sig, kändes som ett skämt. Men för sjutton gubbar, inte kan det väl vara HELT kallt?! Nog måste det väl vara lite ljummet åtminstone? Det klarar vi nog! Maken har ju gått militären och jag har vinterbadat. Så farligt kan det väl inte vara?!
Vi bytte om tillsammans i handikapprummet. Maken kände på vattnet i handfatet och jo, nog kändes det ljummet nog.
Den gnutta ljummet vatten, fanns nog bara i rören till just det rummet, för när jag satte igång duschen, var det ljumma vattnet slut både i duschen och i handfatet. Och ja, vattnet var verkligen kallt. Med versaler. KALLT.
Snabb dusch med mycket ”huuu”, ”jag döööör” och diverse andra tillrop och flämtanden och sedan bar det iväg till bassängen. Det 26 gradiga vattnet kändes inte särskilt kallt, vilket förstås var en positiv effekt av kallduschen tidigare. Efter lite språkande med andra simmare (ja, alltså simmande människor, inte spermier), var vi nog båda övertygade om att varmvattnet troligen skulle vara tillbaka efter vår simtur. Jag simmade 600 meter. 100 meter längre än förra veckan. Och maken, ja han väntade på mig när han hade kommit upp i 1 km. Men då vill jag förtydliga att det är jag som använder rullstol och han som skenar runt som fotbollsdomare och på 10-km löprundor några gånger i veckan. Så, heja jag!
Tillbaka i omklädningsrummet, kändes vattnet ändå liiiite varmare.
Eller så hade vi bara vant oss.
Min blick föll så där lite diskret på min älskade make när han duschade efter mig, och ja, man kan helt tydligt mäta temperaturen i cm på en man!
Och nej, det är inte samma sak att duscha kallt, som det är att vinterbada.
Tacksamma för dagens lärdomar vände vi sedan hemåt, nöjda med att vi faktiskt kom oss iväg, att vi tog oss an utmaningen med de kalla duscharna och att kropparna mådde bra av simturen.
Men nästa gång en sån där lapp dyker upp i simhallen, är nog risken stor att vi tittar på varandra och vänder hem tillbaka, utan att ens föreslå att vi ger det ett försök.
Vilken underbart beskrivande text, jag hade garanterat svängt vid grinden med den lappen. Jag klarar 30minuter i terapibassängen, sen börjar jag frysa trots att jag rör på mig…
Jag mår bäst i kallt, men kanske ändå inte så kallt som senast. 🙂