Skriverier

Love is blind

Har du sett den serien på Netflix? Vad tyckte du? Människor träffas alltså genom att bara höra varandras röster och om de fattar tycke för varandra, är målsättningen att de ska stå vid altaret några veckor senare.

Första gången jag såg det, satt jag mest bara och gapade. Det känns som en genuin idé i grund och botten, men är helt klart bara byggt på underhållnings- och sensationsvärdet. Det intressanta är att jag insett att det här är en del av verkligheten för många av mina muslimska vänner. De blir ihoppusslade med en lämplig person och när de träffas är det i sällskap med andra, med minimal möjlighet till intimitet. Det ligger sedan till grund för om de vill fortsätta förhållandet eller inte. Att skapa ett förhållande på de grunder som vi har som norm, finns helt enkelt inte.

Hos oss är det ju känslorna som ligger till grund för ett förhållande. I Love is blind byggs en relation kring samtal man haft tillsammans och förhållandet (om man nu ens kan kalla det så) byggs kring förmågan att ta sig an problem i vardagen och andra svårigheter tillsammans. För mina muslimska vänner byggs förhållandet kring att utvecklas tillsammans och att ta sig an svårigheterna som ett par, mer likt Love is blind, än de normer vi har. För mig känns det lika främmande som det gör att se på programmet.

Självklart respekterar jag mina vänners tro och kultur! Men jag är tacksam att jag tillhör den västerländska kulturen med allt vad det innebär med pussar på dagis, handhållningar och kärleksbrev i barndomen till häftigt svallande tonårskänslor och moget växande i känslor/förhållanden i takt med tidens tand.

Jag är tacksam för att jag fått vara med om den där himlastormande förälskelsen i tonåren, när känslorna var hudlösa, när jag älskade högre än högst. Och jag är tacksam för att ha fått hjärtat krossat gång på gång, för att ledas till den kärlek jag har idag. Men jag anser, utan tvekan, att kärleken kan vara blind! På mer än ett sätt.

När jag och maken träffades, sa alla att det aldrig kommer att hålla mellan oss. Vi föll för det där som var så långt ifrån våra ideal man kan tänka sig. Ändå står vi här idag, 21 år senare, sammanfogade, sammanväxta, härdade och tåliga.

Du kanske också gillar…

Tack för att du lämnar några ord till mig!