Jag har en ring som jag beställde för några år sedan. På den är det graverat
"Be strong enough to stand alone. Smart enough to know when you need help. And brave enough to ask for it."
Ord som betyder mycket för mig. Tvyärr är jag urdålig på att följa dem. Speciellt de sista meningarna. Att be om hjälp är min absolut största svaghet. Väldigt dålig kombo när man är gravt handikappad, jag vet.
Att vara dålig på att inse när jag behöver hjälp och att under en kort tid, okej några dagar för att vara ärlig, ha lyckats subluxera ett antal leder (knä, revben 1 och 2, samt axel), gör att jag idag är aningens mer ”durrig” i skallen än jag brukar vara. Jag sa till assistentis efter morgondagens gymträning, att det känns som om jag har lite högre blodtryck än normalt.
Well, mina två läkare som redan slagit sina kloka huvuden ihop i ett försök att hitta en lösning på mitt blodtryck, skulle troligen hålla med mig om min tanke om förhöjt blodtryck. Och de skulle antagligen bli ännu mer enträgna i sin önskan att hitta något sätt att smärtlindra mig på för att få ner trycket, vilket förstås inte är möjligt.
Så, för att få ner trycket, blev det vilodag från simningen och nya tag imorgon, om trycket beter sig lite bättre.
Och så behöver jag öva på att minnas en annan text som blivit viktig för mig, som jag fick äran att sjunga med två av musikerna i vår församling i början av covid-19 pandemin. Sinnesrobönen.
Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.
