Helgen har, förstås, varit kantad av påsken. Och jag står i full beundran för vår stora församlings alla medverkanden! Vår kyrkoherde och vår församlingsmusiker har jobbat galet mycket. Själv deltog jag på påsknatten med kören som jag sjunger i och på påskdagen med kören jag leder. Bara det krävde en hel del återhämtning för mig, så ja, jag lyfter verkligen på hatten för er som jobbat varje dag under påsken, med flera gudstjänster per dag!
På långfredagen kördes minstingen vår till färjan för att åka över till pojkvännen i Sverige. Vår första påsk utan barnen. Jag trodde det skulle kännas vemodigt, men icke. Vi har haft fullt program och dessutom har min rygg meddelat mig att den är en aning missnöjd med hur jag tagit hand om mig på sistone. Så på kvällen fick jag för första gången någonsin ta elrullstolen hem till vänner på middag. Det var definitivt inte så farligt som jag hade väntat mig. Tack och lov tog de mig precis som jag är, ingen ömkan, inget lull, bara ren och skär omvårdnad som föll sig helt naturlig. Me like
På påskaftonen, lördag, grillade vi i goda vänners lag under klarblå himmel. Det är fint att kunna samla en mycket brokig skala, där alla bara smälter in med varandra. Medan jag och maken är navet som sammanbinder oss alla. Så tacksam för vänner och familj!
Jag har aldrig tidigare deltagit i påsknattens mässa. Utanför tände vi påskelden som tände påskljuset. I våra händer hade vi fått bivaxljus som tidigare haft sitt ursprung i Ryssland, men dessa var istället gjorda i Finland. Vi steg in i en mörklagd kyrka. Sedan tändes våra ljus ett efter ett, där ljuset spreds vidare från påskljuset ner till bakersta raden. Mässan var nästan två timmar lång, till min stora förvåning, men det kändes inte så länge. Vi fick vara med på ett dop av en ungdom, det skvättes vigvatten på hela församlingen och kören sjöng sitt allra vackraste. En fin påsknatt, måste jag säga att det blev!
Följande morgon var det sedan körens tur, den jag är ledare för, att ta plats i kyrkan. Jag är stolt över mitt brokiga gäng! Det är deltagare från två kommuner, tre inom kort, och vi har allt från tonåringar till pensionärer, kvinnor och män, till och med blandade tillsammans i samma stämma. Efteråt sa en av dem ”det är så fint att kunna komma till en kör och bara sjunga för att det är roligt”. Det värmde mitt hjärta extra mycket!
Kvällen spenderades hos mina föräldrar som bjöd på rökt röding. Om jag inte hade fått tillräckligt av det religiösa tidigare under påsk, så var det utan tvekan ett hallelujamoment! Mammamia så smarrigt!! På kvällen hämtades dottern hem igen. Jag blir lixom lite mer hel när jag har barnen hos mig. <3
Påskannandag blev inte som planerat, men så går det ibland. Jag och maken tog åtminstone en promenad ner till båthusen och snart, snart går nog isen där nere i viken! Jag njöt av värmen från solen, fågelkvittret, alla vackra blåsippor, och jag tänkte att det är här jag vill bo. Jag skulle inte må bra av att inte få uppleva det som jag kan göra idag. Stadslivet är helt enkelt inget för mig.
Jag behöver mina åkrar, mina skogar, mina sjöar. Och jag behöver fågelsången, framför allt.
