Vilken tur jag har som får sitta på en bryggkant, med en vän, med vattnet kluckandes runtom och med en tekopp i handen!
Och vilken tur jag har att just den där platsen är återbrukbar på så många olika sätt! Där har jag mediterat för mig själv, badat både sommar och vinter med människor som jag tycker väldigt mycket om, haft picknick av alla de slag med ovärderliga vänner, pratat strunt och viktigheter och bara funnit ro.
Den senaste tiden har jag fått möjlighet att jobba med mig själv på ett sätt som jag nog helst inte hade valt om jag själv fått bestämma. Och jag är tacksam för den hjälp jag har fått på vägen för att ta besluten, även om det är hiskeligt svårt att stå fast vid dem, och för de små sparkar i ändan jag fått för att faktiskt komma till skott. Tacksam för den som själv valde att göra det jag borde ha gjort, även om kändes jobbigt att det blev som det blev. Men som alltid i situationer där man inte känner sig helt bekväm, så är det nyttigt, även när hjärtat ibland känns som om det skulle kunna krackelera, eller åtminstone lossna en liten bit. Då är det skönt med en stund på en bryggkant med en viktig vän, eller en fika i lusthuset med en vän man inte träffat på nästan ett år, eller en stund vid pianot med en annan vän. För i hjärtat finns det alltid plats, även för de där sakerna man behöver jobba med.
Just nu är häggen fem före att slå ut i vår by och jag längtar efter att återigen få dra in doften av de blommande träden! Det är utan tvekan min favoritdoft på försommaren! Jag kunde se blomknopparna skifta lite i vitt från bilfönstret idag när jag var på väg hem från min fysioterapi.
Fysioterapin behöves, för i helgen hade jag arbetspass på mitt sätt. Det vill säga i lugn och långsam takt och där 5 minuter arbete kräver 60 minuter vila och återhämtning. Växthuset fick sig en utrensning och omorganisering (jag vet, det syns inte för den som inte vet hur det såg ut innan). Kryddlandet blev av med gammalt groll. Och mellan varven, njöt jag av ett glas ljuvligt iste, för det visade sig nämligen att mitt mate-te passade alldeles utmärkt som iste! Wow lixom!
Efter välförrättat värv föll min blick på mitt lår. Och det får avsluta mina ord för idag. Tack för kärleken! Tack för budskapet! Precis vad jag behöver just nu! <3
