När man har upplevt något speciellt och det kapitlet är avslutat i ens liv, behöver man ersätta de minnena med nya. Det är något jag alltid har haft svårt för. Jag vill inte måla över. Jag vill behålla tavlan som den var från början. Samtidigt vet jag att flera lager kan skapa nya motiv.
Så idag har jag varit ner till mitt smultronställe igen. En plats som innehåller många känslor för mig. Där har jag delat förtroenden och byggt vänskapsrelationer från sköra trådar till stadigare grund.
Och hur svårt det än var att sitta där på klippan och blicka ut över solblänket i vattnet, var det viktigt för mig att göra det. Vid min sida hade jag min nya assistent. Hon fick mig att le, trots att hjärtat slog hårt i mitt bröst och ögonen ville tåras. Så jag är tacksam för de nya minnena av hennes och min första utflykt dit. Örnen som kom seglande över vattnet, som hon påtalade för mig. Den varma känslan från de solvarma klipporna. Det kluckande, glittrande vattnet. Nya minnen måste skapas och jag behöver ge utrymme för nya upplevelser. Första steget är taget. Nu gäller det sedan att ta nästa och nästa, när så tillfälle ges.
Vilket vackert ställe att skapa nya minnen. Trevlig fortsättning på dagen för dig!
Tack det samma till dig, Kristiina!