Maken vaknade med vagel i ögat i fredags vilket gör honom extremt ljuskänslig. Han undviker att vara ute och i vardagsrummet har han riggat upp ett mörkt lakan för fönstren inför kvällen hockeyfinal. Den där ljuskänsligheten gör att han inte kan komma med mig ut. Jag får egentligen inte röra mig ute själv, men jag passade på idag och frågade om jag möjligen kunde få ta en tur längs vägen genom byn för att få uppleva doften av hägg och det kunde han förstås inte förneka mig eftersom han själv är orsaken till att jag skulle behöva göra turen på egenhand.
Doften är verkligen berusande av den blommande häggen!
När jag tog mig fram där längs vägen, kom känslor tillbaka från barndomen. Någon av dofterna förknippar jag med min farmor. Jag vet inte vad det är i min minnesbank som triggades av doften, men saknaden efter henne välde över mig.
Smultronblommorna prunkade längs vägrenen ikapp med gullvivorna. Gullvivor plockade vi alltid på skolavslutningen när jag var liten och gav till våra lärare. När de började blomma i år för någon vecka sedan, tänkte jag att det var oerhört tidigt med tanke på hur långt borta skolavslutningen är. Men när jag gick i grundskolan slutade vi alltid sista maj. Och märkligt nog, så är det ju faktiskt det på tisdag redan! Tänk att vi redan nästa vecka går in i sommarmånaden juni! Det känns inte riktigt så med tanke på temperaturen, trots att jag är tacksam för den svala årstiden som gör det möjligt för mig att röra mig utomhus fortfarande.
Även midsommarblomstern har slagit ut i blom! Och ja, jag tänker ”är inte det tidigt?!”. Vi får väl se om de blommar ännu om 4 veckor när det otroligt nog är dags att fira midsommar.
Jag har alltid känt en speciell känsla den här tiden på året och den kopplar jag till barndomen. Känslan av att sommarlovet närmade sig, men även cykeltur där min släkt bor. Jag har inga direkta minnen, men dofterna minns jag och det framkallar känslor, mer än minnen. Fantastiska blomstertid!
