Efter en lång dag på språng med assistenten, vi pratar alltså timtal på stan, föll min blick på mina fötter i bilen när vi skulle åka hem. Jag bröt ihop totalt och fullständigt. Och ja, bilden på skorna här ovan är från idag. Bilden är helt ofejkad, vilket förstås framgår av gruset på golvmattan. Och ja, det är verkligen mina skor. Båda paren. Oftast bär jag dem dock ett i taget. Rocka sockorna jag, men skorna?! Och dessutom helt omedvetet!
Hur, jag menar verkligen HUR, lyckas man med något sådant?! Hur lyckas jag med något sådant?! En hel dag, ut och in i olika butiker, ett besök till sjukvården och ingenting märker jag?! Jag skrattade högt och kunde inte annat än peka ner på mina fötter åt assistenten! Under tiden var dottern inne i en matbutik.
Dottern visste att jag haft en tuff dag och ut från butiken kommer hon med en chokladplatta. Omtanke på hög nivå! Tacksam att jag har henne. Vi bråkar en del. Stör oss på varandra. Har bra diskussioner och mindre bra. Sliter våra hår över den andra. Men i kriser har vi varandra. Oftast. Så tack, hjärtat!
Så ikväll har jag druckit te och njutit av några bitar 70 % choklad av bästa sort! Och så har jag gått grundkurs i Frivilliga Räddningstjänsten. Givande och intressant och oerhört viktigt för kommande uppdrag. Viktigt för mig. Likaså gesten bakom chokladen.
Sånt händer! Den finländska artisten Robin har alltid olika skor på sig, så ingen fara 🙂