Unga människor har alltid stått mig varmt om hjärtat. Det ger mig så mycket att vara runt dem! Just nu har vi en grabb från Sydafrika hos oss som kom i lördags och idag kramades vi hejdå med en tjej från Helsingfors som kom i måndags. Vi har hunnit med några dagar tillsammans, fyllda av aktiviteter och gemenskap.
Det kulturella blandas med lek i härlig omgivning. Och självklart en paus med glass, tillverkad här på vår underbara ö! Det är smått fantastiskt att få upptäcka det som är en sån självklarhet för oss, med ögon utifrån. Att få höra hur ljuvligt gott allt smakar, hur underbart rent allt är, hur fantastiskt det är med tystnaden o.s.v.
I byn där vi bor, skapas det midsommarkronor inför det stundande midsommarfirandet. Vår sydafrikanska grabb var helt tagen av det fantastiska när ett samhälle går ihop och skapar tillsammans, ung som gammal. Det skulle aldrig hända hos dem. Ännu en sak jag lätt tar förgivet här hemma.
Att få höra helsingforstjejen säga ”det finns inget så vackert som det här på hela jorden” med känslosam röst, tvingade mig att blinka bort tårar som ville fram. Att få vara en del av det med henne. Att få uppleva lugnet, tystnaden, vågornas svall mot våra röda klippor, det oändliga havet framför oss, det berörde mig djupt.
Jag är så tacksam för de ungdomar som kommer in i vårt liv på ett eller annat sätt. Alla kärleksfulla stunder tillsammans är något som jag kommer att bära med mig resten av mitt liv. Jag älskar möjligheten att få ha dem till låns för en stund, att kunna ge dem ögonblick som är unika just för dem och oss.
Så när hon ropade från bilen på väg till färjan ”jag älskar dig”, besvarade jag hennes ord med en röst som stockade sig och ögon som tårade sig. Tack, älskade ungar, våra egna och dem vi får låna, för att ni lyser upp min värld!