Vi har fruktansvärt lågt vatten just nu. Jag och assistenten var ner och kikade vid mitt vanliga vinterbadarställe och vattnet nådde knappt fram till båthuset, medan jag brukar kliva ner från det och huka mig ner i vattnet för att sedan sätta mig upp på kanten igen. Så, nja, det var definitivt inte ett alternativ nu.
Så istället bad jag maken lyfta av locket på spabadet som vi har stängt av värmen på och klev ner i det. 14 grader visade termostaten på. Även om det var 2 grader sista gången jag vinterbadade förra året, var det 21 grader när jag var i enda gången i somras, så 14 kändes inte oöverkomligt men ändå lite skräckblandad förtjusning.
När jag klev ner kickade flyktkänslan in och jag kippade efter andan. Jag hade förberett telefonen för att kunna sätta på musik om jag behövde, så jag slängde igång vännens ”Nothing else matters” som jag haft i öronen under hela förra årets vinterbad. Inget annat betyder något. Bara andas. Bara här och nu. Det är vad den representerar för mig. Genast när jag hörde första tonerna, kickade lugnet in och värmen spred sig i kroppen. Jag fattar inte hur jag kan gå så in i fullständigt lugn av hans gitarrspel, men är tacksam för effekten!
Och jisses så skönt det var! Det kommer jag definitivt att göra om! Jag kanske inte kan få exakt samma effekt som i havet, eftersom tempen inte går under 10 grader, men jag kanske kan sitta längre istället! Idag satt jag 5 minuter, men hade kunnat sitta hur länge som helst till, kändes det som. Så härmed har mitt vinterbadande startat igen!
