Vi har en av de varmaste dagarna i mannaminne den här tiden på året och jag översvämmas av julkänslor. Hur galet är inte det? 14 grader varmt, vindstilla och strålande sol. Dottern har plockat en lupin i vägkanten, medan hon lät maskrosen stå kvar i diket och stråla ikapp med solen. Och ändå svämmar julkänslorna över för mig!
Igår paketerade vi julklappar inför lillajul och om bara två veckor är det dags att öppna dem. Om två veckor sjunger min lilla kör i kyrkan och vi firar första advent.
Maken tog mig med på sin löprunda idag. Det vill säga, jag körde med rullstolen som han med lätthet sprang ifrån, men jag vände snabbare än han, så planen var att jag skulle hinna hem innan honom. Det gick så där. Han sprang nämligen förbi mig igen när jag hade 2 km kvar innan jag var hemma!
Dofterna utomhus gav mig julkänslor. Den unkna lukten från skogens nedbrytningsprocess som vanligtvis ger mig kväljningar, kändes istället som en omslutande kram av varma minnen från barndomens väntan på lillajul. Och röken från grannhuset påminde mig om att vi snart ska samlas där, min kärnfarmilj, för att äta gott och umgås. Kanske är det för att jag verkligen ser fram emot att få uppleva julen med yngsta svärsonen från Sydafrika som inte firat jul på länge och definitivt inte som vi firar den.
Oavsett så inser jag att min julkänsla knappast minskar med tanke på vad jag lyssnar på i hörlurarna just nu (rekommenderar varmt Julklassiker på piano av David Schultz) och att jag äter Diveras Tryffelitos som smakar exakt som pepparkaksdeg smakade julen 2009 som var sista gången jag smakade på degen. Men själva julpyntandet får nog vänta ett tag, annars gissar jag att assistenten säger upp sig! Fast det har hon ju i och för sig redan gjort. Sagt upp sig alltså. Det får jag lov att återkomma i ett senare inlägg. Men julpyntet måste jag nog hålla tillbaka till strax innan lillajul. Dottern ska först få fylla 18, vilket är på lördag. Om vi alla hålls friska, vill säga. Hon håller nämligen på att tillfriskna från covid omgång nummer två, medan vi andra väntar med spänning för att se om vi klarar oss eller inte. Hittills har vi mirakulöst gjort det.
Så vart ville jag då komma med det här inlägget? Jo, att min blogg fått ny banner. I mobilen syns det inte, men öppnar man den i datorvy eller på datorn, så kanske man sätter kaffet eller teet i vrångstrupen när man ser jultemat. Förlåt!
