Nu har vi tänt det andra ljuset och december är här. Tänk, bara två ljus kvar att tända och sedan vänta en vecka till. Jag myser så mycket jag bara kan i allt det kaos som blivit vår familjs vardag just nu. Adventstid. I väntan på julen. Me like!
Jag vaknade inatt efter att ha drömt att jag plötsligt hade en son. Vi har tre döttrar irl, men ingen biologisk son, varken jag eller min man. Jag betraktade min dotter och denne son från soffan där jag låg. Sonen kröp upp bredvid mig i soffan och la sig på mage intill mig och sa med bestämd röst ”mamma, jag läja dig” (=mamma jag ska lära dig/mamma jag lär dig).
Alla drömmar sägs ju ska handla om en själv och man bör göra sin egen tolkning av känslan i drömmen. För mig kändes det här som en viktig dröm. Någon slags lärdom. Och jag tänker att den där sonen kanske representerar en situation jag är i, eller min reaktion på något. En del av mig själv. Så jag gissar att jag går någon situation till mötes där jag behöver vara uppmärksam på mitt inre, mina reaktioner och ta lärdom av det som sker. Igen.
Så idag satt jag ute i mitt blivande växthus, vid persikoträdet som jag fick av min väninna i somras, och betraktade trädet som börjat knoppas. Jag sände en tacksam tanke till att hon finns där för mig, att hon vägleder mig när jag behöver, lyssnar på mig när allt rinner över och som står ut med mig och mina tankar. Jag vet att jag kan hantera de där kommande utmaningarna, med henne vid min sida. Och till våren ska vi sitta där inne i växthuset tillsammans, och fundera på livets alla märkvidunderligheter.
