Att fira självständighetsdagen är inte längre en självklarhet. Åtminstone inte för mig. Sedan kriget i Ukraina bröt ut, tar jag det inte längre för givet att jag alltid ska leva i ett självständigt land. Kriget kröp plötsligt väldigt nära när Putin intog Ukraina. Landet vi gränsar till har barbariskt dragit ut i krig för att ta över ett självständigt land. Idag firar vi Finlands självständighetsdag med visshet om allt detta.
Jag känner en vördnad för det min farfar tvingades utstå i kriget han deltog i, för att försvara vårt land och vår självständighet. Vördnad för kvinnorna och barnen som tog hand om allt hemma vid. Och jag känner en stor tacksamhet, inte längre självklarhet, att vi lever i ett tryggt land i fred och frihet, med rätt att gå i skola, rätt till sjukvård, yttrandefrihet och allt det som det innebär att vara finländare av idag.
Jag rörs som alltid i djupet av mitt hjärta av hymnen Finlandia. Just den här versionen är en stor favorit, även om det faktiskt är en reklam för Pekka Haavisto inför valet för 10 år sedan. Jag önskar innerligt att jag hade varit där och hade fått höra dem!
Så tack, alla som stridit för vårt land! Tack, alla som kämpar för att behålla och förbättra det vi har! Tack, alla ledare, i stort och smått, från politiken till daghemmen! Tack, mitt fosterland! Må vi få fortsätta fira Finlands självständighetsdag i all framtid!