Att fira jul är för mig gemenskap, glädje och ro. Vi har traditioner som är grundpelarna i firandet och människorna runt oss som är navet. Glittrande juleljus och julmusik. Julmat, klappar under granen. Kalle Anka på TV och julkyrkan. Vi har alltid firat tillsammans. I år saknades dock mellerst eftersom hon firade med pojkvännens familj. Det kändes märkligt att inte ha henne hos oss, men samtidigt viktigt och stort att hon valt att gå sin egen väg. Det värmer mammahjärtat, samtidigt som det känns tomt.
Under julhelgen har vi haft besök av en ur vår ”extended family”. Att vara en del av en gemenskap är så viktigt, att känna sig trygg och älskad. Det behövs ibland så lite. En öppen famn, en öppen dörr, någonstans att ta vägen.
Dan före dopparedan tillbringade vi med att sätta ihop pepparkakshuset och att se på julfilm tillsammans.
Julaftonsmorgonen började vi med risgrynsgröt till frukost. Sedan bar det av till kyrkan där jag ännu en gång hade äran att leda min lilla kör. Jag måste säga att jag faktiskt är mäkta stolt över dem! Och mig själv, för att ha kommit dit vi kommit tillsammans! Solen lyste från en klarblå himmel och snökristaller gnistrade. Magiskt, med tanke på att all snö faktiskt regnade bort natten till den 23.12!
Precis när vi skulle börja se på Kalle Ankas jul, såg vi hur den rödklädde plötsligt kom gående längs vår väg med julklappssäcken på ryggen. Svärsonen har inte firat jul sedan han var 10 år och extratösen har inte träffat tomten på många år. Vår kära jultomte för 17:e året i rad! Och eftersom mellerst saknades, skickade tomten en videohälsning till henne. <3
Efter en härlig middag med mig, maken, förstfödingen, yngst med fästman, extratösen och mina föräldrar vid bordet, åkte förstfödingen vidare till sin andra familj där hon fortsatte firandet. Vi andra öppnade klappar i lugn och ro. Många glada tillrop och skratt fick vi dela!
Kvällen avslutades, efter beundrande och faktiskt till och med lite lek med en av klapparna, med en promenad genom byn med viftande tomtebloss. Luften var krispig och klar, hela himlavalvet var täckt av stjärnor och vintergatan avspeglade sig ovanför oss. Extratösen överväldigades av stjärnorna som hon inte sett sedan hon besökte oss första gången för 7 år sedan. Universums existens blev en aning överrumplande den första halvtimmen, men till slut gick det över till en fin förundran. Promenaden avslutades med en snöängel på vår gård i mörkret.
En magisk jul på så många sätt! En vän till mig beskrev min kombination av saknad efter mellerst i kombination med värmen från allt det andra, som att mammahjärtat är halvfullt. Han hade så rätt. Precis så. Halvfullt. Översvämmande halvfullt. <3
Juldagen gick istället i flyttens tecken. Minst med fästman flyttade ut från barndomshemmet och in i deras eget boende. Ännu en avnavling som känns nästan omöjlig, men naturlig att genomföra. Barnen växer upp och skapar sitt eget liv, men ändå är de alltid det där lilla barnet man burit under sitt hjärta, inne i livmodern. Barnet som man delat blod och näring med. Hennes rum ekar nu tomt, men är ändå så fullt av minnen. Trollungen min! Så stolt över henne och honom. Så stort att de nu har sitt eget!
Idag är det jul annandag och vi har skickat hem extratösen till sitt hem på andra sidan havet. Middag har vi blivit bjudna på av mina föräldrar och äntligen har vi träffat mina bröder med familjer för första gången denna jul. Vi bor rätt nära, men tillbringar oftast jularna på olika håll, så det är alltid fint att samlas någon dag senare och knyta ihop säcken, så att säga.
Inatt är det dags att hämta hem mellerst från färjan. Äntligen får vi hem vår älskling!
Imorgon är det dags för födelsedagsfirande x2. Förstfödingen är det som har födelsedag. Eftersom hon fyller så nära jul, har jag alltid varit noga med att hålla hennes firande åtskilt från annat firande, men i år kommer hon att dela firandet med mellerst eftersom mellerst åker tillbaka till sin studieort redan innan nyår och inte kommer att vara hemma på sin födelsedag. Kanske är det ändå helt okej att dela firandet med lillasyster när man själv fyller 23 och syrran 21. Särskilt när man själv har valt det. Mammahjärtat får foga sig i ledet, helt enkelt.
