När jag sökte efter en blogglista för året som varit inför nyår, sprang jag på den här som handlar om vänskap. Vänskap är väldigt viktigt för mig. När jag tittade på den tänkte jag att den verkade lite söt och att jag skulle skriva ett snabbt inlägg om det. Men när jag nu har sagt mig ner och börjat tänka igenom svaren, inser jag att det kommer att krävas en hel del eftertanke.
Vänskap för mig är ett förhållande där jag känner mig trygg, relationer byggda på tillit och omtanke. Det svåra för mig är att inte gå in medberoendeställning i vänskapsrelationer. Om medberoende kommer jag att skriva i ett annat inlägg, men det känns ändå viktigt för mig att nämna det redan här.
Det bästa med mina vänner är att de tar mig för den jag är, även om jag inte alltid har kunnat vara ärlig rakt igenom med hur jag mår och hur jag känner. De står ut med mig och finns kvar, trots mina begränsningar och trots att jag sällan orkar ses. De ser mig som likvärdig och de finns verkligen där för mig när jag behöver dem.
Min äldsta vän är nog troligen min barndomsväninna Irene. Vi har känt varandra i 37 år nu. En annan gammal vän som jag står nära är Jonte som jag varit vän med i 30 år. Och så Nicke då, som kom in i mitt liv för 29 år sedan. Alla dessa tre räknar jag som min innersta krets, och det är smått otroligt att verkligen ha dem så nära genom alla dessa år! Jag borde även nämna Kim och Anna som nästan är uppe i 30 år sedan vi lärde känna varandra, även om den starkare vänskapen kom några år senare.
En vän jag ringer allt för sällan är Tony! Och Ica förstås. Och alla andra vänner som alltid finns där, men som jag så sällan hör av mig till. Jag är tacksam att ni finns där, online eller irl, när än jag behöver er!
En vän som finns där i vått och torrt är omöjligt att välja! Hur ska jag kunna välja bara en?! Men i år har det varit Petra som fått ta det mesta. Hon har tröstat och kramat, läxat upp och förmanat, påmint och uppmuntrat.
Min vänskapskrets består av en skara individer med olika personligheter. Min innersta krets är liten i jämförelse med min bekantskapskrets. I den där innersta kretsen finns en blandning av människor från olika länder, olika könstillhörigheter, med olika funktionsförmågor och olika sociala förmågor. De är inte en del av en gemenskap, utan jag är den gemensamma punkten, så att säga. Det som urskiljer dem från övriga vänner, är en blind tillit från min sida på att jag är älskad som jag är och att jag är trygg oavsett hur mycket det än stormar.
En god vän har dessa egenskaperna som jag behöver för att bli trygg; empati, förmåga att känna in, förmåga att se bortom det jag visar upp, vågar dela med sig av sig själva vilket för mig blir ett bevis på deras tillit till mig, kan vara sårbar och låter mig vara det tillbaka när jag är redo. Jag har en vän som har en unik egenskap och det är sättet han kramas på. Jag blir fullkomligt trygg och avslappnad. Som om inget ont kan hända mig där och då. Jag vet inte riktigt vad det är som gör det så annorlunda, men jag tror det handlar om sättet han drar in en i famnen på. Som ett starkt omhändertagande. Det kickar igång min känsla av ren och skär trygghet.
Som vän är jag lite för bra på att få människor att prata om sig själva med mig. Jag är pålitlig och väldigt rakt på sak, många gånger för rakt på sak. Jag har lätt för att se saker från ett annat håll och kan komma med nya tankar om problemlösning. Jag älskar starkt och ihärdigt. Och jag är fysisk med mina vänner. Det finns stunder när jag behöver få vara nära och tanka, även om jag inte kastar mig runt halsen på alla vänner varje gång vi ses.
Det finaste en vän gjort för mig är nästan omöjligt att svara på. Hur väljer man ut bara en sak? Jonte fanns där för mig i ungdomen när jag blev misshandlad och Tess axlar ansvaret som mamma när jag inte kan. Det glömmer jag aldrig. Nicke säger oväntade saker som jag verkligen behöver höra just då. Ann ställer upp och är mina händer och fötter på sin lediga tid för att avlasta mig. Sebbe påminner mig om mitt eget värde när jag är på väg in i ett, för mig, osunt beteende. Ica plockar ihop resterna av mig och hjälper mig limma ihop mig själv när jag inte vet vilken bit som passade var. KurrKurr lärde mig, om än omedvetet, att vara sårbar. Och många, många fler som gjort och fortfarande gör så mycket för mig. Men om jag ska välja en just det här året, så är det nog Petra som lärde mig om valmöjligheten att faktiskt kunna välja om och om igen, dag för dag eller minut för minut, när så behövs.
En vän som förtjänar extra mycket kärlek idag är Petra, eftersom det är hennes födelsedag! Men hade det varit en annan dag jag skrev det här inlägget, så skulle jag ha svårare att välja. Alla mina vänner förtjänar extra mycket kärlek varje dag! Kanske Johan då, om jag måste välja, för att jag missat så många träffar med honom nu den senaste tiden!
Tack, alla underbara vänner, för att ni är en sån viktig del av mitt liv!
