I år använder jag mig av lista för att sammanfatta året som varit. Ett år där covid slutade klassas som en pandemi, men där sjukvården ändock fått slita hårt. Ett år som jag gärna lämnar bakom mig, men med djup tacksamhet för all den utveckling jag bär med mig i bakfickan. Ett år när besvikelser radats upp på led, för att utmana mig till förändring. Ett år när jag fick äran att fotografera alla mina tre döttrar med deras respektive.
Mitt 2022 har varit: Fyllt av kärlek och besvikelser i en salig blandning. 2022 är året när såväl mellerst och yngst stadgade sig och vi fått lära känna dessa två härliga individer! Vi tog farväl av våra små vovvar efter 14 år tillsammans. Jag har fått kavla upp ärmarna och tagit mig an utmaning efter utmaning, som har utvecklat mig som människa, men som jag gärna hade skippat, åtminstone en del av dem, om det hade varit möjligt att bara skörda frukterna utan att så.
Tre saker jag lyckades med: Att på egen hand ta mig an körledaruppdrag på en nivå som jag aldrig vågat tidigare. Upprätthålla bloggandet, även om det inte varit tät frekvens på inläggen. Hittat en ny assistent som börjar i övermorgon!
Ett datum jag kommer att minnas: 15 december när de yngsta tu fick nyckeln i handen till sin egen lägenhet och då svärsonen kl. 15.15 steg in på Migri för att sedan komma ut med papper i handen på att han lagligen får stanna här tills hans beslut om uppehållstillstånd har tagits.
Det här gjorde jag, som jag aldrig gjort förut: Förfasades över att vårt grannland Ryssland invaderade Ukraina. Förundrades över att få vara med på förlossningen som doula till en kvinna som jag aldrig hann träffa innan det väl var dags. Det var magiskt att få uppleva kontakten mellan mig och mamman och det fantastiska samarbetet mellan mig och barnmorskorna. Och jag bevittnade frieriet till min yngsta dotter och såg dem trä ringar på varandras fingrar den 26.11. Firade en 100 åring, min egen mormor! Och pappa klev upp till 70 sträcket medan yngst blev 18 och fick körkort, vilket förstås aldrig har firats tidigare för just dessa människor. Jag startade en givande juntagrupp som jag saknar tokmycket nu när vi har uppehåll och som givit mig så mycket mer än jag trodde var möjligt!
Länder jag besökte: Finland och, för första gången på gud vet hur många år; Sverige!
De bästa sångerna från det gångna året: Sea of Dreams med Battle Beast, för att den påminner mig om en nyvunnen vänskap som betytt mycket för mig. Ingen visste då, med text av mig, eftersom det var första gången jag fick leda en kör genom den. Sprid ditt ljus, eftersom kören jag ledde på julafton i kyrkan fick mig tårögd av deras innerlighet. Så mycket mer har det inte blivit för mig, konstigt nog. Inga nysläppta låtar som fastnat. Jag har egentligen inte tagit mig tid att lyssna på vare sig radio eller nya låtar på Spotify. Mest har det blivit att dela känslosamma låtar med andra.
Jag firar nyår så här: Jag ser fram emot kvällen när vi ska fira med yngsta paret vårt, så det blir jag, maken, minstingen och hennes fästman.
Jag har/har inte nyårslöften: Jag har inga nyårslöften, men jag har mål för det kommande året som jag ser fram emot att jobba med.
Det här är mina förväntningar för 2023: Jag förväntar mig att kriget i Ukraina upphör och att frid och fred får råda! Och att jag får gå utbildningen som krävs för att jag aktivt ska få gå ut på uppdrag inom en stödgrupp jag är med i. Att jag ska lyckas driva de två föreningar som är mitt största fokus just nu på ett sätt som ger en förändring som är positiv för medlemmarna. Och jag vill att mina barn ska tilldelas kärlek, styrka och trygghet, att vården ska komma till sans där jag bor och börja göra det som är deras lagstadgade skyldighet. Och jag förväntar mig att vi går in i ett valår där resultatet ger oss ett samhälle som bygger på värderingar där de svaga skyddas och de starka hjälper till. Och framförallt ber jag innerligt om att det här ska bli året när jag får en trygg och kontinuerlig assistanssituation!
Det här vill jag säga till mig själv, inför det nya året: Tappa inte bort dig själv! Under året som varit, har du svikit dig själv för att orka med allt det andra. Gör inte om det misstaget! Fortsätt att utforska det som skrämmer och som pockar på uppmärksamhet. Prioritera sången, fotograferandet och skrivandet. Våga vara sårbar, öva på att vara en börda och stå fast i trygghet vid dina gränser! Ta tillvara på tiden när du nu är mamma till vuxna barn och håll rutinerna så att du får in det du måste, blandat med det du vill.