Nej, nej, nej, jag har inte skrivkramp, jag har bara överfull och trippelfull och kvadruppelfull kalender. Min tid vid datorn eller mobilen går åt till att försöka hinna svara på mail och meddelanden. Mitt liv är knökfullt just nu. På ett bra sätt!
Jag har tagit över som ordförande för en förening som kräver en del planering och genomförande. Jag har pågående doulauppdrag. Jag har startat upp ena kören ikväll med allt vad det innebär av notskrivande och arrangerande av låtar. Jag är en av gruppledarna för en krisgrupp som behöver min uppmärksamhet. Jag har dessutom en annan sånggrupp som drar igång inom kort som behöver arrangeras och planeras och efter det den lilla kören. Dessutom har jag byalaget som behöver omsorg och stödfamiljsuppdrag på utforskande och vänfamiljsuppdrag som behöver omsorg. Ja, förutom allt det andra i vardagslivet då. 🙂 Och politiken som jag inte riktigt vet hur jag ska ta oss framåt i. Men det får bli ett senare projekt. Och så den där härliga gruppen med juntan som jag vill få igång igen till våren, men den får vänta tills det blir lite varmare, så vi kan mysa i lusthuset tillsammans igen.
Så jag finns här! Jag tänker ihop inlägg i huvudet, som bara blir till en rubrik i en lista för kommande inlägg. Kanske kommer de ut till slut, men just nu finns inte tiden. Just nu är det de där andra grejerna jag måste avklara först, för att undvika känslan av överväldigande stress. Det är min prioritet just nu, att inte överväldigas, att inte översköljas av vansinnesstress och att hålla ihop på ett sätt som gör att jag kan slutföra mina planer och visioner för de uppdrag jag har, utan att tappa fotfästet. Ordning och reda, minutiös planering och prioriteringsskills på högsta nivå. Sen ska jag blogga igen.
