Jag balanserar på en skör tråd, eller kanske snarare på en gungbräda. Minns du hur man som liten stod med en fot på var sida av gungbrädans mitt och gungade den från sida till sida och sedan och försökte få den i balans? Så är mitt liv just nu. Min kalender är knökfull av aktiviteter och återhämtning i en salig blandning.
Igår var jag på en utbildning. En intressant och givande, som gav mersmak. Jag visste att sittandet i alla de där timmarna, skulle ta på väldigt mycket på kropp och hjärna. Det i sig är en balans, att få tillräckligt av det roliga, och samtidigt beräkna kostnaden för det.
Hur passande var det inte att komma til lunchbordet under utbildningen, och mötas av ett hjärta på tallriken! Så fint! Ibland kan så lite, göra så mycket!
Ett sätt att orka med alla roliga måsten, är att hålla belöningssystemet intakt, att belöna sig själv. Jag slog två flugor i en smäll och valde därför att göra något som jag inte unnat mig på många år, nämligen gelnaglar. Dels belönar jag mig själv framöver när jag ser på mina fina naglar, dels blev jag ompysslad och fick oxytocin av beröringen. Denna kvinna gjorde ett fenomenalt jobb som designmålade för hand och jag verkligen älskar resultatet! Nu hoppas jag de ska sitta kvar, eftersom jag förr om åren dessvärre råkat ut för att mina naglar stöter bort materialet och de vips faller av. Ja, inte mina egna naglar då, utan materialet.
För mig har det blivit viktigt att varva t.ex. sociala möten med praktiska uppdrag för att få hjärnan att orka. Allt behövs, i lagom doser, för att hålla den balans jag mår bra av. För mycket av någondera, får mig ur balans.
Jag var fem före att avsäga mig ett uppdrag som jag känt att har gett mig negativ energi ett tag, men så insåg jag att det inte alls är uppdraget i sig, utan vissa människor i det uppdraget som dragit ner mig. Så genom att omfördela min uppmärksamhet, kan jag istället få energi av dem jag verkligen vill ha nära mig i det gänget, medan de som tar min energi får hållas på avstånd. Av mig själv förstås. Själsligt avstånd. Jag är glad att jag inte bara vände det ryggen. Jag behöver det där uppdraget. Jag brinner för det. Det ger mig mycket. Jag behövde bara påminnas om var mitt fokus ska vara.
Den kommande veckan är lika knökfull som de tidigare. Så länge det ger mig det jag behöver och önskar, kommer jag att fortsätta balansera mellan alla de roller som gör mig till den jag är. Mitt livs-CV berikas. När tråden brister, när vågskålen tippar över, då är det dags att tänka om.
