En omöjlig kamp att vinna

Varför är inte jämlikheten lika viktig att kämpa för som jämställdheten?

Jämställdhet är en viktig faktor i samhället. Många arbetar för detta, både politiskt, på tjänstemannanivå och inom tredje sektorn. Oerhört viktiga frågor, enligt mig, och något vi alltid måste fortsätta jobba för, tills vi har ett jämställt samhälle. Om man frågar gemeneman så är det nog rätt självklart att oavsett om man är man eller kvinna, ska lönen vara detsamma för likadana arbetsuppgifter. I vårt lagting fanns det ett arvode för partierna att erhålla om man gick till val med jämställda listor. I kommunerna jobbar vi för jämställda löner. På arbetsplatserna likaså.

Just nu köper landskapet in jämställdhetstjänster för implementering av den så kallade Istanbullkonventionen för högst 10.000 € exkl. moms. Ett absolut viktigt ställningstagande och agerande. Lagtinget gav sitt bifall om ikrafttagande 1 april 2015. Jag står helt bakom det.

När ska vi implementera den så kallade Handikappkonventionen, eller snarare FN konventionen om frågor som berör personer med funktionsnedsättning. Jag hoppas jag snart kommer ett se en notis i tidningen även om det!

Men arbetet om jämlikhet sker ofta i tystnad, eller av små grupper, och är ofta riktad från antingen människor som själv inte passar in i norm-mallen, eller människor som jobbar med dessa människor. Att de människorna jobbar för att minska klyftorna är verkligt värdefullt och gör skillnad, men jag skulle faktiskt vilja att det blev en lika stor samhällsfråga som jämställdheten!

Bara för att vara tydlig med skillnaderna; medan jämställdhet handlar specifikt om kön, handlar jämlikhet om att alla har samma värde och lika rättigheter.

Här kommer en tankelista för dig som läser:

• Är din arbetsplats anpassad för personer med funktionsnedsättning? (Kan man t.ex. ta sig in med rullstol, finns det handikapptoalett, är glasdörrarna kontrastmarkerade för personer med synnedsättning? Finns det hörslinga i konferensrummet så att alla kan höra lika bra, även de med hörselnedsättning? e.t.c) Hur många arbetskollegor har du som lever med någon form av funktionsvariation?
• Föreningen du är aktiv i, är lokalen anpassad så alla kommer in? Hur många i föreningen har någon slags funktionsvariation?
• Din lokala butik, är den anpassad så alla kommer in? Är ljuset jämt och tillräckligt för någon med synnedsättning och är gångarna med varor rena från utstickande saker och fri från tillfälliga staplar av varor? Är varorna radade så att allt av samma sort är radat uppifrån och ner, istället för från höger till vänster, för att på så sätt vara tillgängligt för personer på olika höjd? Når man varorna i frysdisken om man sitter i t.ex. rullstol?
• Bion eller konsertsalen som du brukar besöka, är den tillgänglig? Får ledsagare följa med gratis?
• Hissen du åker med ibland, är den talande så att synskadade vet vilken våning de är på?
• Hur många trappor går du i varje dag, som i sig är ett hinder för den som har rörelsenedsättning?

Hur många personer med funktionsnedsättning kommer du i kontakt med i din närhet? 10-15 % av befolkningen lever med någon form av funktionsnedsättning. Så 10 % på din arbetsplats skulle rimligtvis vara personer med någon form av funktionsnedsättning. Är det så? Om inte, varför tror du att det inte finns så stor representation just hos er? 10 % av din släkt likaså. 10 % av dina vänner.

I ett samhälle där lönerna inte är jämställda, finns kvinnor och män blandat överallt. Det är en självklarhet. Även om lönerna är lägre, kommer det att finnas kvinnor på din arbetsplats. Även om kvinnorna oftare är hemma med barn, kommer du att se dem i matbutiken. Men i ett samhälle som är otillgängligt, ges människorna i behov av tillgängligheten inte ens tillträde. Är inte arbetsplatsen tillgänglig, kan man inte ens ta sig dit, hur goda kvalifikationer man än har.

Så VARFÖR jobbas det inte hårdare med jämlikheten? Varför ges det inte stöd till partierna för att få in fler politiker med någon form av funktionsvariation? Varför försöker man inte mer aktivt att i styrelser och kommittéer tillsätta personer med funktionsvariation? Varför satsas det inte på att tillgängliggöra utbudet i samhället så att det är för alla? Varför är det inte en självklarhet att tillgodose tillgängligheten?

Varför är det inte attraktivt för en fullt frisk person att inkludera alla i det samhälle vi lever i? Jag kan verkligen inte förstå det här! Att jag brinner för det, är självklart, eftersom jag har behov av det. Eller att någon annan som jobbar med personer i behov av det, lika så. Men gemeneman? Är det för att man inte vet vad som behövs? Är det för att man inte kommit till insikt? Eller är det helt enkelt så att man är rädd för att inkludera alla och på vilket sätt det skulle påverka ens eget liv om alla gavs tillgång till samhället? Jag har inget svar, jag bara funderar högt, så att säga.

Jämlikhet borde vara minst lika viktigt som jämställdhet. I min värld. I min unika lilla värld där alla människor ska ha samma rättigheter och samma skyldigheter. Men det är förstås inte verkligheten i det samhälle vi lever i. Ännu.