Så började ett samtal för inte särskilt länge sedan. För mig är det naturligt att uttrycka mig kärleksfullt till människor jag tycker om. Jag älskar att kramas. Älskar att vara nära. Älskar att sätta ord på att jag uppskattar personen i fråga. Men det är sällan jag upplever någon annan att ta det steget före jag gjort det. Särskilt inte med en person som jag nätt och jämt pratat med innan. Både den som besvarade samtalet och jag som ringde, blev lika fulla i skratt när vi insåg att det definitivt inte var tänkt att jag skulle vara i den andra änden av luren. Efter det är det förstås så vi tilltalar varandra, med en finurlig glimt i ögat.
Ibland kan jag fundera över hur man kan känna sig så totalt hemma med en vilt främmande människa när man samtidigt kan känna sig så fruktansvärt obekväm med någon annan man känner väl. För många år sedan läste jag Benny Rosenqvist bok Ljusfolket. Där skriver han om att det finns 3000 människor som följer med en från liv till liv och att det är orsaken till att vissa människor kan kännas som någon man känt i många år, trots att man nyligen mötts. Åldern spelar ingen roll, inte heller kön eller bakgrund. Man bara känner sig trygg och hemma med den människan. Man kan till och med ha olika språk och ändå förstå varandra. Det behövs inga skyddsmurar eller behov av att göra sig till på något sätt med en sådan person. Man kan vara helt sig själv.
Jag älskar den känslan. Älskar känslan av att komma hem. Att vara trygg och omtyckte för den man är.
Samtidigt förundras jag över hur det kan vara så. Hur kan jag veta att jag inte kommer att bli dömd eller förminskad? Hur kan jag vara säker på den andres avsikter? Jag vet inte. Jag bara vet. Eller kanske snarare hoppas. Kanske är det som Benny skriver, att man följt varandra, liv efter liv, i olika skepnader och konstellationer och att man är trygg för att man vet vem man har vid sin sida.
Oavsett, så är jag glad att jag ringde det där samtalet. Hej, älskling!
Jag vet nu vem jag kan ringa till om det krisar sig. Och jag tror nog att du kommer att svara. Jag tycker om att ”adoptera” in människor i mitt liv. Jag tror bestämt att jag gör det med dig!
