I somras när jag var till landet i väst för första gången sedan coronan tog över vår värld, hittade jag ett halsband som ropade på mig. Jag intalade mig att jag inte behövde det, men gång på gång föll blicken på just det hänget.
Jag var då i en butik som säljer kristaller och jag var där för att köpa strängar att göra armband av. Jag hade en lista på exakt vad jag skulle ha, men det där hänget vill verkligen med mig hem. Till slut bestämde jag mig för att köpa det, grisen i säcken, utan att ha en aning om betydelsen.
När vi satt i bilen på väg hem, tog jag fram telefonen och började googla fram betydelsen. Jag måste erkänna att jag fick mig ett gott skratt. När jag skickade en skärmbild på vad jag hittat till min väninna, blev även hon road av det träffsäkra budskapet och upplyste mig om att jag faktiskt dragits till den helt på egen hand, så nu fick jag ta och bita i det sura äpplet.
Den mening vi tyckte var mest träffsäker var ”Svart kyanit kan ha en tuff läxa att lära dig så var beredd på att agera på nya sätt i livet när du bär kyanit.”
Jag hade redan i många månader kämpat med att inte riktigt vilja ta tag i saker som pockade på min uppmärksamhet och som jag visste att jag borde göra något åt om jag vill komma vidare i livet. Tydligen behövde jag ännu en knuff i rätt riktning.
Nu i december gick plötsligt själva fästet på hänget sönder. Jag tänkte för mig själv att det säkert var så att jag fått den läxa jag behöver och att jag inte behöver bära den mer, men det tog inte länge innan jag började sakna känslan av att ha stenen runt halsen. Jag försökte hitta en motsvarande, men det var ingen som hade inne av den sorten jag ville ha och när man köper online får man förstås inte veta hur den ser ut innan man fått hem den. Det var ju just den här stenen som jag drogs till, av alla, där i butiken, så jag ville verkligen ha någon jag kände lika starkt för.
För lite mer än en vecka sedan åkte jag till en av våra lokala silversmeder och frågade om hon kunde hjälpa mig och i lördags fick jag meddelande att den var klar. Hon hade gjort om hela fastsättningen, så nu kan jag äntligen bära mitt smycke igen! Så come on! Nu är jag redo igen att ta emot de där tuffa läxorna! Och allt annat fint som den för med sig.
