Stort tack till alla fantastiska människor där ute som på ett eller annat sätt gett stöd och kommentarer på mitt inlägg Jag.Går.Sönder! Jag har läst allt ni skrivit och jag har tagit era ord till mitt hjärta! Hur allt kunde bli så fel, vet jag ärligt talat inte, men jag vet att det inte är så här det ska vara.
Jag har fått det glädjande beskedet att en del av problemen har kunnat lösas. Min önskade assistent kommer att anställas och jag längtar efter att få ha henne i mitt liv på heltid! Jag har även fått besked om att jag får behålla de nya socialarbetarna som jag nu varit i kontakt med, som jag upplever att jag har förutsättningar att kunna börja lita på. Hurra! Serviceboendet ska jag åka och besöka, som back up, för de kämpigaste dagarna. Det känns jobbigt, men ett nödvändigt ont, helt enkelt. Jag får ta itu med känslorna i ett senare skede. Just nu handlar det bara om att få till en trygg vardag där jag inte förstör min kropp helt och fullständigt och där min man vet att någon tar hand om mig när han inte kan vara hos mig. Min serviceplan ska skrivas efter semestrarna, så även den borde vara på kommande så småningom!
Jag tror på en helhet där vi alla drar vårt strå till stacken på ett eller annat sätt och jag är övertygad om att ni alla kanaliserade er empati på ett sätt som gjorde det möjligt för universum att lösa upp knutarna runt mig. Tack för er kärlek! Ibland behövs lite extra, kollektiv kärlek, för att få flödet att ta sig fram åt rätt håll och jag hoppas kunna vara till hjälp med ert flöde framöver!
Nu ser jag med tillförsikt fram emot sommaren och resten av året! Snart startar ett nytt kapitel och jag sätter min tillit till att det här ska bli riktigt bra! Medvinden, som tidigare kom mig till mötes, verkar äntligen ha vänt. Pernilla Lindroos karaktär Anne Anka är en klok liten anka och en stor favorit hos mig!