Jag sitter och blickar över datorns skärm, ut över trädgården och ovan träden, där molnen väller in. Jag ler och tänker att det kanske äntligen lugnar sig nu! Kanske kommer termometern att äntligen börja visa lite humanare temperaturer. Utanför vet jag att luften är fylld av blomdoft.
Jag har varit en aning för mallig. Jag tyckte mig kunna och förstå min kropp relativt bra. Tji fick jag! Jantelagen gav mig ett sju jäkla slag i magen och hötte med fingret åt mig med ett hånflin. Jo då, jag är superbra på att förklara hur mina sjukdomar fungerar, att jag mår piss av värme e.t.c., men jag glömmer att omsätta det i praktiken. Så i söndags kraschade jag totalt och fullständigt efter att ha suttit ute i kvällssolen och läst någon timme. Det tog till tisdag innan jag kände mig som människa igen. På onsdag mådde jag bra och hade en massa ärenden på stan. Well…onsdag kväll hade jag återfall, om än inte lika jobbigt som det första skovet. Igår satt jag på terrassen och åt middag eftersom dottern hade middagsgäster. Gissa hur jag mådde någon timme senare… Hur svårt kan det vara?! Nå, man lär av sina misstag, har jag hört! Kanske har jag lärt mig nu?
Tidigare ikväll, när det var humana 23 grader utomhus, tog jag en runda och njöt av växtligheten. I växthuset börjar gurkmelonen skapa gurkämnen, tomaterna hänger på kvisten, persikorna väntar på mognad och vindruvorna likaså. De vanliga gurkorna är sega och vill sig inte riktigt, men så sådde jag ju dem även väldigt sent i år. Brytbönorna, däremot, ger frukt så det står härliga till!
I trädgården finns det ännu lite blomster, trots den oerhörda torkan vi dras med. Jag är tacksam att borstnejlikorna från morfar orkat upp och att pinorna blommar, även om blomningen i år är kortare än vanligt. I dammen är fiskarna rätt slöa av värmen, medan blommorna verkar njuta. I krukorna prunkar kruksolrosor med zinnia och tagetes och utanför huvudingången doftar det ljuvligt av smultronschersminen!
När jag jobbade på ett av mina första sommarjobb som blomförsäljare, var tagetes min favorit, tvärtemot min mammas tyckande. Jag älskar hur olika alla är! Kanske är det just därför jag är så förtjust i dem. Det här är kvällens olikheter av dem jag drivit upp från frö som jag tog på förra årets planta (märk väl, planta i singularis!).
Himlen är helt färgad grå nu och jag hoppas innerligt att molnen ska släppa ifrån sig regn, men som vanligt lär det väl missa vår ö ännu en gång. Jag känner att det snart börjar bli dags att dansa regndans! Men det får bli en annan dag. Nu ska jag försöka börja författa ett nytt inlägg om min process i livsstegen. Jag gissar att jag får det klart först imorgon, för en viss jamande nakenfis kräver samtidigt min uppmärksamhet. Ha en skön helg, mina läsare!
