Man kan undra varför jag skriver om det här på bloggen, och ärligt talat är det nog ett väldigt egoistiskt projekt. Jag hade lika gärna kunnat skriva det i dagboksform, dolt för världen, som jag gjort tidigare, men jag vet också att om jag inte skriver öppet, så kommer jag att sluta när det svåra kommer emot. Bloggar jag om det, måste jag stå fast vid mitt val att kliva upp på stegen. Nu är jag på steg 4, steget som handlar om vad jag måste göra och vad jag kan göra annorlunda.
Ska jag vara helt ärlig, så har jag verkligen satts på prov på det här steget. Ibland går det bättre, ibland sämre. Jag har fått möjlighet på möjlighet att testa mig själv var jag står och hur jag klarar av att stå emot. Tänk vad mycket lättare det är att gå tillbaka i gamla spår än att trampa upp nya stigar!
Så, vad behöver jag ändra hos mig själv? Grunden är förstås att våga söka tryggheten inom mig själv i stället för att söka bekräftelse utifrån, att stå upp för den jag vill vara. Jag har så lätt att gå in i känslan i en relation att jag måste se till att bli vald, istället för att den andra av egen fri vilja ska välja mig. Jag knyter an med näbbar och klor och järngrepp, istället för att våga lita på att jag själv kommer att bli vald för den jag är. I det här måste jag bli starkare. Jag kan aldrig välja åt någon annan att de vill ha mig i sitt liv. Jag kan välja att ha dem, men jag kan inte få dem att välja mig.
Jag behöver bli ännu bättre på att gå in med engagemang, utan att gå in i medberoende. Just nu är det svårt för mig att släppa loss känsloregistret, för att jag inte vill nära det röda för mycket. Jag känner mig kall och distanserad, men det gör det möjligt för mig att backa undan när jag märker att jag triggas av mitt medberoende. När jag kommit längre, är min tanke att jag ska kunna gå in i relationer med stort engagemang, men utan bieffekten att jag ger upp mig själv i sökandet att bli sedd och respekterad.
Jag behöver stanna upp i konversationer och avsluta dem när jag inte får den respekt jag känner att jag förtjänar och förstås gäller det för mig att inte vara respektlös i min kommunikation med andra. Att ta ut frustrationen på att någon inte uppskattar mig, tillför inget. Det är den andres val att ha mig i sitt liv eller inte. Det är inte jag som väljer det. Då är det bättre att jag i stället backa undan och andas en stund, matar det gröna och hitta tillbaka till det trygga inom mig.
