Ibland slår det fel. Jätte fel. Det gjorde det för ett tag sedan när en person riktade en anklagelse mot mig som var något utöver det vanliga. Jag är fortfarande rätt förundrad över hur personen i fråga tänkte.
Det är val just nu och som politiker och får jag en del frågor och kommentarer, som sig bör. En del är givande, andra snudd på oförskämda och så finns det då saker som denna. Jag hade fått en fråga om funktionsrätt. Jag svarade enligt bästa förmåga, men kanske mer vad lagen säger än så sympatiskt som frågeställaren önskade sig eller hade förväntat sig. Jag bad om ursäkt och förklarade att jag respekterar personens känslor och dennes åsikter, men att det jag nyss sagt ändå är vad lagen i dagsläget säger.
Konversationen avslutades med att den andra personen uttryckte sig ordagrant så här: ”Du borde få känna på hur det är att vara handikappad, så skulle du förstå!”
Den som känner mig, vet att jag är gravt handikappad, har personlig assistans + närståendevård dygnet runt, använder elrullstol och diverse olika hjälpmedel. Att vara handikappad är en del av min vardag. Det där om att jag borde få känna på hur det är att vara handikappad, kom tack och lov per sms, så det gjorde inget att jag skrattade till när jag läste det. Jag tog det först som ett skämt, men när jag skickade en smiley tillbaka och fick till svar att det inte är något att skratta åt, då blev jag en aning ställd. Vad svarar man på det? Hur bemöter man då?
Jag påstår absolut inte att jag vet hur personen i fråga känner eller upplever situationen, men jag lovar och svär att jag faktiskt vet hur det är att vara handikappad! Nu vet jag inte om personen kommer att läsa det här inlägget, men om så sker, hoppas jag att det framgår nu hur bisarr kommentaren var.
Ja, mycket ska man höra innan öronen trillar av. Kanske skulle jag ändå prova på att vara handikappad en dag. Bara för att jag kan. Det är ju trots allt en av mina många superkrafter!
