Vad gör man när man inte kan delta i jordfästningen av en högt älskad släkting? Vad gör man när själen slits sönder för att man inte kan vara där och ta farväl? Vad gör man när sorgen stockar sig i halsen och inte kommer ut, för att frånvaron av gemenskapen, smärtan över avståndet, blir för stort? Jo, då hör man av sig till hon som jag delar den ärofyllda gemenskapen av livets första ögonblick med och frågar ”är det ens möjligt?”. Och hon pratar med sin man och med sin väninna. Och jo, det är klart att det är möjligt! Allt som je laga ti ga, gar.
Så hon som jag delat tonårstiden med, dels gällande mina egna barn, men även gällande dem som vi tillsammans funnits där för, hon kan göra det för mig, för oss. Hon pratar med han som är den allvarsamme humoristen, han som med sin ödmjuka ton i sitt ”amen” rör mig till tårar när vi sjunger i mässan. Och jo, även han säger att det är möjligt. Vi får ta vårt farväl, med bön, med psalm, med tända ljus och med blommor, i kyrkan där mommo och moffa deltog i min vigsel för 22 år sedan.
Så i sorgen, i smärtan, i saknaden, i det enorma avståndet, i alla tårar, finner jag tröst och styrka. I orden som ges till oss. I beskrivningen av min älskade mormor, barnens älskade gammelmormor. I musiken från pianot. I den hjärtskärande sången. Där får sorgen utlopp och där får vi ta farväl. För allt som je laga ti ga, gar.
När vi hade samtalet i tisdags om den kommande stunden, då släppte äntligen fördämningen. Alla tårar som inte kommit ut tidigare fick äntligen utlopp. Så idag, när vi satt där i kyrkan, dagen efter jordfästningen på annan ort, flödade tårarna fritt, inte lika smärtsamma, utan mer läkande. Tårar av sorg och saknad, men framför allt av minnen och kärlek.
Tack, alla inblandade, som gjorde det möjligt för oss att få vårt farväl! Tack mommo, för allt du gett oss, för allt du lärt oss, för allt du gav oss! Tack och förlåt! Tack, Ingrid och Johanna, för orden, för musiken och sången, tack för trösten och för kärleken! Tack, älskade barn och make, tack svärsöner! Ni är dem jag mest av allt behövde idag, tack för att vi var där tillsammans!
Sov i ro, mommo! Hälsa moffa! Dansa med änglarna!
Allt som je laga ti ga, gar.
Mommo/gammalmommo Agnes, förevigt i vårt minne
