För några veckor sedan träffade jag min specialist på andra sidan havet. Hon gick igenom kroppen och konstaterade att det finns en del som försämrats sedan sist vi sågs för ett år sedan. Något som hon inte var så glad över att hemmasjukhuset inte tagit hand om som hon hade begärt. Bland annat har mina fingrar och händer försämrats kraftigt.
Hon frågade om jag bloggar ännu. Jag sa att jag gör det sporadiskt. Hon frågade varför och jag kom på mig själv med att inse att jag undviker det, eftersom jag får för ont i fingrarna av att skriva. Inte bra. Det var ju just det här vi kom överens om för ett år sedan att inte skulle få ske! Jag skulle INTE ge upp skrivandet, eftersom det är så viktigt för mig. Att försämras hör till sjukdomsbilden, men det ska INTE få påverka det jag vill göra. Hm… Det satte igång tankeverksamheten på mig. Jag inser att jag nog behöver mer hjälp än jag önskar för att inte försämras mer. Jag har på något sätt ignorerat signalerna och nu har det gått så långt att det kommer att vara en stor uppförsbacke tillbaka…
Nu när jag skriver, känner jag hur det ilar i fingrar, händer och underarmar. Varje tangentnedslag känns som blixtar och när jag slutar skriva, pirrar det och ilar i händer och fingrar. Hur i hela fridens dagar har jag kunnat missa det?! Hur har jag kunnat tro att jag valt bort bloggandet till förmån för andra saker, när det egentligen handlar om att funktionsförmågan försämrats?
Det är så lätt att missa tecknen själv och jag är tacksam att det finns de inom vården som är engagerade och uppmärksamma! Jag har inte träffat henne på ett helt år och ändå ställde hon exakt de rätta frågorna för att se vart jag är på väg. Tack och lov för att jag stridit mig blodig för att få komma tillbaka till henne!
Så vad händer nu? Vad ska jag göra med bloggen? Jag håller den kvar, försöker hitta sätt att komma tillbaka. Jag är inte beredd att släppa taget riktigt ännu. Kanske är det bara en tillfällig dipp. Eller så kanske det kan behövas nya hjälpmedel, men jag ger definitivt inte upp! Det ligger inte för mig att ge upp. Även om det verkar ligga för mig att blunda för verkligheten när verkligheten inte passar min önskebild.
Oj, det var inte roliga nyheter du fick. Hoppas det blir bättre och hoppas du inte lämnar bloggandet. Jag läser allt du skriver. Sköt om dig och ha en bra dag!
Tack, snälla, vad gulligt av dig! Jag ska göra mitt bästa för att hitta ett nytt sätt att blogga på, eller möjligen skriva ännu mera för att se om fingrarna klarar det bättre efter ett tag. Svårt dilemma, men ett kärt sådant! Ta hand om dig, fina du!
Ååh nej. Det var ju lessamt att läsa, om hur hälsan försämrats på ett år. Hoppas du finner nya hjälpmedel, så du kan fortsätta skriva. God lycka till Dej och styrkekramar 🤗
Tack, fina du! Dina ord värmer! Det känns så fint att veta att det finns någon där ute som läser mina ord! <3
❤️❤️❤️