Jag blir alltid lika förvånad när jag hör mig själv svara sanningsenligt när någon frågar hur jag mår eller hur jag har det. Idag hörde jag mig själv svara ”det är nog lite tufft” istället för ”bra, hur är det med dig?”. Jag hinner aldrig riktigt reflektera innan jag svarar. Det går på automatik när jag svarar ja. De få gånger jag svarar något annat, är det till någon jag är oerhört trygg med, som idag.
När vi skildes åt, gav hon mig en present för att ge mig stöd i allt som just nu florerar runt mig. Nej, jag fyller inte år. Jag har inte namnsdag. Ingenting! Men där var den. En gåva. Till mig!
Det har varit utmaning, efter utmaning som tagit sig in i mitt liv och det strösslat med sympati och oro för människor i min närhet har tärt på humöret. Att då få en så omtänksam gåva, gjorde verkligen min dag! Det var som om solen bröt fram mellan molnen!
En muminmugg som dessutom är en donation till Röda Korset! En mugg som i designen faktiskt gestaltar mig och mitt liv på ett väldigt gulligt sätt!
I muggen har jag nu ikväll druckit ekologiskt te med lavendel, kanel och bergamott med mörkchoklad som tilltugg. Ansiktsmasken ska jag använda i helgen. Hon känner mig så väl!
”Du gör så mycket för andra, så jag vill bidra till att du gör något för dig själv oxå” det är ord som jag verkligen ska bära med mig. Tänk att hon ser mig! Tänk att hon förstår! Just för att hon gör det, ska jag ära hennes omtanke och faktiskt unna mig själv den omsorg jag behöver! För min skull och för av respekt för hennes omsorg om mig!
Tack, vännen! Du gör skillnad i mitt liv!