Ni som har läst mitt förra inlägg, vet att det kändes väldigt mörkt för några dagar sedan. Molnen hopade sig och himlen var väldigt mörk. Idag har jag, tro det eller ej, påbörjat inskolning av en ny assistent! En person med lång erfarenhet, som vill jobba med det här och som har en del beröringspunkter som stämmer överens med mig själv. Om det sistnämnda är på gott eller ont får visa sig i ett senare skede, men jag tror att han kan förstå förstå varför jag reagerar på det sätt jag gör i vissa lägen. Djuren har accepterat honom och han är van att hantera djur, så det känns extra bra. Han har egenskaper som ger mig trygghet, sätt att se på livet som överensstämmer med mitt eget, så jag tror att vi ska kunna fungera ihop. Jag måste bara jobba hårt på att öppna upp och släppa in, ha tillit och våga vara svag. Och jag måste komma ihåg att det är jag som är den behövande, ingen annan.
Jag känner en stor oro för att engagera mig igen. Det gör att jag känner att jag å ena sidan vill släppa in honom för att ge honom en ärlig chans, å andra sidan håller jag honom på armlängds avstånd för att jag inte orkar bli bränd igen.
Men en sak i taget! Nu är han på inskolning. Jag hoppas han vill fortsätta hos mig efter det, så att vi sen får försöka börja skriva det nya kapitlet. Tillsammans.
Nu är frågan vad jag ska kalla honom här på bloggen? Någon omskrivning på just assistent, som det blev med AssistentAnn och Assistentina, har jag inte kommit på än. Även det får väl tiden utvisa! Nu ska jag försöka njuta av regnbågen och förhoppningsvis snart ha en sol på molnfri himmel igen!
