Igår lossnade något. På ett bra sätt. Hon som har så mycket klokskap inom sig, gav mig insikten om vart jag är på väg och varför.
Som jag skrev om igår, så har jag tvekat hur jag ska hantera min situation och bestämt mig för att hoppa upp på hästen igen och göra mig sårbar till samma människa ännu en gång. Jag väljer att riskera att bli sårad igen. Väljer att vara sårbar. Väljer att släppa in ännu en gång. Hon kloka fick mig att inse att det är ett val jag gör för min skull. Att jag väljer mig själv.
Jag väljer inte att ge hen en ny chans. Jag väljer mig själv och min själsliga utveckling. Jag sätter mig själv i första rummet. Inte min sårbarhet, inte min vän, utan min egen process i att utvecklas och förändras. Jag tar kontroll och leder mig själv vidare.
Den insikten var som bomull till mina sår, som koagulering för min blödande själ. Jag väljer mig själv!
Ja, jag kanske blir sårad igen av samma person, men inte som förra gången när hen valde att krossa mig. Om jag blir sårad den här gången, är det för att jag själv valt att utsätta mig för det och det är en otrolig tröst!
I allt det här, har jag satt mina behov och mig själv i första rummet. Jag står upp för vad jag vill åstadkomma. Jag backar inte i mina värderingar. Jag låter mig inte ”hunsas”. Låter mig inte lekas med. Jag, stark och beslutsam, väljer mig själv och vad jag behöver just nu.
Tack, hjärtat, för att du fick mig att förstå! Dina ord blev ett läkande bandage för mig. Nu kan jag helas, mina sår kan läkas, sakta men säkert.
Den jag väljer att vara, den jag vill bli, det är min drivkraft och min målsättning. Det här är min resa. Jag är huvudpersonen. Jag känner mig trygg och kapabel. Jag väljer mig själv, kanske för första gången i mitt liv.
