Living my life
Jag har insett att jag ofta väntar på att bli tillfrågad, eller snarare tvingad, innan jag öppnar upp mig. Till skillnad från vad jag förväntar mig av mina vänner, sitter jag i princip alltid tyst och väntar på de magiska orden, en inbjudan från dem, innan jag gör mig själv till en börda. Medan jag …
Igår lossnade något. På ett bra sätt. Hon som har så mycket klokskap inom sig, gav mig insikten om vart jag är på väg och varför. Som jag skrev om igår, så har jag tvekat hur jag ska hantera min situation och bestämt mig för att hoppa upp på hästen igen och göra mig sårbar …
Det här med relationer är något jag jobbar med hela tiden och som jag vissa dagar är bättre på och andra dagar är väldigt mycket sämre på. Jag är sån som person som antingen går in med allt eller inget. Det handlar inte bara om kärleksrelationer, utan alla slags relationer. Det kan handlar om kollegor …
Tänk att få sitta ner och prata med hon som känt en sedan barnsben, som förstår så väl och som är på samma nivå. Det är magiskt! Att dessutom få den vackraste av blommor, som gåva, bara så där. Inte av någon särskild anledning, utan bara för att jag är värd det. Wow! Tack, vännen, …
Ibland når saker och ting sin kulmen. Korten som läggs på bordet vill man egentligen bara svepa bort i ren frustration, strunta i allt, vända det ryggen, men om man där och då vågar stanna upp och andas, så är chansen stor att det kommer något gott ur det. Jag har alltid trott på att …
Ni som har läst mitt förra inlägg, vet att det kändes väldigt mörkt för några dagar sedan. Molnen hopade sig och himlen var väldigt mörk. Idag har jag, tro det eller ej, påbörjat inskolning av en ny assistent! En person med lång erfarenhet, som vill jobba med det här och som har en del beröringspunkter …
Det här är inlägg nummer 1100 på min blogg. Galet egentligen, hur många ord som ryms samlade på ett ställe, hur många tankar jag delat här och hur många år som finns samlade. Idag skriver jag av mig. För att skaka av mig tyngden som lagt sig i mitt hjärta. För att lätta på trycket. …
Livet med Galax, som nu blivit Atlas, har tagit upp stor del av den där tiden när jag vanligen har satt mig framför datorn. Några minuter hundträning, framom att blogga, är det här kapitlets råda tråd i min livsbok. Han är underbar, jobbig, full av liv, hopplöst egensinnig och jag älskar honom! Men idag tar …
Här kommer en fortsättning på gårdagens inlägg. ”Men varför visar du inget?” ”Varför har du inte sagt något?” Berättigade frågor, absolut. Svaren är många. Somliga med mer och somliga med mindre logik i sig. Att fokusera på sina egna tillkortakommanden gör dem mycket tydligare även för en själv. Få människor i världen vill vara en …
Ser du mig? Ser du den jag verkligen är? Så är vi där igen. Livet är på ofrivillig hold. Smärtan är hög som tusan. Assistanssituationen är allt utom optimal. Jag är sängliggande igen och det gör att jag inte kan leva det liv jag vill leva. Än en gång är det änglarna som ställer upp …