Living my life
Tänk att få sitta ner och prata med hon som känt en sedan barnsben, som förstår så väl och som är på samma nivå. Det är magiskt! Att dessutom få den vackraste av blommor, som gåva, bara så där. Inte av någon särskild anledning, utan bara för att jag är värd det. Wow! Tack, vännen, …
Ibland når saker och ting sin kulmen. Korten som läggs på bordet vill man egentligen bara svepa bort i ren frustration, strunta i allt, vända det ryggen, men om man där och då vågar stanna upp och andas, så är chansen stor att det kommer något gott ur det. Jag har alltid trott på att …
Ni som har läst mitt förra inlägg, vet att det kändes väldigt mörkt för några dagar sedan. Molnen hopade sig och himlen var väldigt mörk. Idag har jag, tro det eller ej, påbörjat inskolning av en ny assistent! En person med lång erfarenhet, som vill jobba med det här och som har en del beröringspunkter …
Det här är inlägg nummer 1100 på min blogg. Galet egentligen, hur många ord som ryms samlade på ett ställe, hur många tankar jag delat här och hur många år som finns samlade. Idag skriver jag av mig. För att skaka av mig tyngden som lagt sig i mitt hjärta. För att lätta på trycket. …
Livet med Galax, som nu blivit Atlas, har tagit upp stor del av den där tiden när jag vanligen har satt mig framför datorn. Några minuter hundträning, framom att blogga, är det här kapitlets råda tråd i min livsbok. Han är underbar, jobbig, full av liv, hopplöst egensinnig och jag älskar honom! Men idag tar …
Här kommer en fortsättning på gårdagens inlägg. ”Men varför visar du inget?” ”Varför har du inte sagt något?” Berättigade frågor, absolut. Svaren är många. Somliga med mer och somliga med mindre logik i sig. Att fokusera på sina egna tillkortakommanden gör dem mycket tydligare även för en själv. Få människor i världen vill vara en …
Ser du mig? Ser du den jag verkligen är? Så är vi där igen. Livet är på ofrivillig hold. Smärtan är hög som tusan. Assistanssituationen är allt utom optimal. Jag är sängliggande igen och det gör att jag inte kan leva det liv jag vill leva. Än en gång är det änglarna som ställer upp …
I söndags tände vi det första ljuset i adventsstaken, nästan en vecka senare än förra året. Jag har känt en stark längtan efter att få komma in i december, in i advent, in i julförberedelserna. I år använder vi elektriska adventsljus. Det har varit för många bränder i vår bekantskapskrets den senaste tiden, för att …
Den senaste tiden har jag drabbats så där superhårt som man drabbas ibland när något viktigt, någon viktig känsla, kommer upp till ytan. Vi har förstås haft barnvakt till våra barn. När det behövts, har det nästan alltid varit någon av våra släktingar. Det är inte särskilt många människor i mitt liv som jag skulle …
Jag bär på ett beteende som jag har börjat jobba på att bli av med. Genom åren har jag nämligen utvecklat det som kallas medberoende. Att vara medberoende innebär att man utvecklat ett beteende där man anpassar sitt beteende och personlighet efter den man är medberoende till, i hopp om att hjälpa och förändra den …