Living my life
Härom dagen pratade jag med en väninna om olika livsval, varför man gör de valen och hur de formar ens liv. I dagens samhälle är det mycket fokus på förverkligande av olika slag. Att bli riktigt bra på sin idrott, att göra karriär, att ha hög lön, att ha ett stort hus, snabbaste båten, nyaste …
Visst känns det i hjärtat idag och visst har tårar runnit, men det är okej. Det är så jag är och det är så jag känner. Jag har svårt för avslut. Att byta kapitel och vända blad. Jag vill stanna kvar. Hans ord, faktiskt, inser jag nu. Hans textrad. Och så är det. Jag vill …
Det är något som sägs lite i affekt, och om inte som ett hån, åtminstone med en stänk av nyfiket förakt. Nu kommer ett sånt där megalångt inlägg. Det vore nog klokt att läsa igenom och stryka hälften, men det är lixom inte riktigt min grej. Så istället klickar jag på publicera när jag skrivit …
Det finns inget utdrag eftersom detta är ett skyddat inlägg.
Jag får ofta frågan hur jag orkar kämpa. Jag har lite svårt att förstå frågan, eller kanske är det svaret som jag inte riktigt kan bemästra. För vad finns det egentligen för alternativ? Det är klart jag kämpar! Finns det något annat man kan göra? Visst kommer det stunder när jag bryter ihop och skriker …
Det har gått 3 år sedan vi väcktes den där natten. 3 år av tomhet. Det gör fortfarande väldigt ont. Kanske hann jag inte sörja, kanske fanns det inte utrymme för min sorg där och då. Kanske är det bara så att smärtan aldrig helt kommer att ebba ut. Visst var vi beredda, det var …
I lördags var jag med om något som påverkade mig djupt. Plötsligt och utan förvarning kan någon mitt i bland oss bestämma sig för att gå över regnbågsbron. I det här fallet hjälpte varken första hjälp eller akutvård. Hans steg över regnbågsbron var fasta och kraftfulla och han lämnade livet precis som han ville. Det …
Jag är fortfarande uppe bland molnen. På något sätt är det ännu mer overkligt idag. Det känns som det bubblar i kroppen och från och till stiger tårarna upp i ögonen på mig. Jag har funderat över vad jag skulle kunna göra för att ge detta vidare. Giv så blir dig givet. Jag tror att …
Känner igen symptomen. Magkänslan blommar upp. Inser att det kommer att svida. Så jag backar undan. Känner samtidigt en utmaning. Vill vara redo. Ser upp, möter blicken, och hoppas att du förstår.
Plötsligt river saknaden till i mig. Känns som jag tappar andan för ett ögonblick. Känner efter och inser att jag ärligt inte kan säga vem saknaden gäller, bara att jag saknar. Saknar den manliga vänskapen. Har hela mitt liv omgivit mig med manliga vänner. Oftast har de varit män som stått mig allra närmast. Varför? …