Living my life
För några veckor sedan träffade jag min specialist på andra sidan havet. Hon gick igenom kroppen och konstaterade att det finns en del som försämrats sedan sist vi sågs för ett år sedan. Något som hon inte var så glad över att hemmasjukhuset inte tagit hand om som hon hade begärt. Bland annat har mina …
Vad gör man när man inte kan delta i jordfästningen av en högt älskad släkting? Vad gör man när själen slits sönder för att man inte kan vara där och ta farväl? Vad gör man när sorgen stockar sig i halsen och inte kommer ut, för att frånvaron av gemenskapen, smärtan över avståndet, blir för …
Tiden bakom mig har varit ännu en rumba av ovisshet, ett liv till sängs många dagar, så många inhoppare att jag inte ens minns namnen på de flesta. Men samtidigt har det funnits människor vid min sida som gett mig ett värdigt liv, som gjort min vardag meningsfull och hanterbar. Assistenter som hoppat in, vänner …
Livet med Galax, som nu blivit Atlas, har tagit upp stor del av den där tiden när jag vanligen har satt mig framför datorn. Några minuter hundträning, framom att blogga, är det här kapitlets råda tråd i min livsbok. Han är underbar, jobbig, full av liv, hopplöst egensinnig och jag älskar honom! Men idag tar …
Att tvingas ta beslutet att låta sin älskade hund somna in, är det värsta och svåraste beslutet att ta. Det är även det absolut viktigaste beslutet man kunna ta. Att gråta i tre dygn, före, under, efter, var min reaktion den här gången. Att det kan finnas så många tårar i en människa, är svårt …
Här kommer en fortsättning på gårdagens inlägg. ”Men varför visar du inget?” ”Varför har du inte sagt något?” Berättigade frågor, absolut. Svaren är många. Somliga med mer och somliga med mindre logik i sig. Att fokusera på sina egna tillkortakommanden gör dem mycket tydligare även för en själv. Få människor i världen vill vara en …
Ser du mig? Ser du den jag verkligen är? Så är vi där igen. Livet är på ofrivillig hold. Smärtan är hög som tusan. Assistanssituationen är allt utom optimal. Jag är sängliggande igen och det gör att jag inte kan leva det liv jag vill leva. Än en gång är det änglarna som ställer upp …
Jag har ofta förundrats över fenomenet gubbar och handikapptoaletter. Vad är det som gör att de alltid behöver gå och bajsa på en hk-toa? Ofta är det en äldre man, över 60, som pigg och alert, som öppnar dörren till den toa jag suttit i kö för att komma in till. Väl inne, sitter deras …
När dottern ringer och säger ”jag har smällt bilen alldeles nyss”, stannar världen upp och allt rör sig långsamt. Jag frågar om hon är okej, men har i minnet den där krisutbildningen som säger att de flesta svarar ja så länge kroppen går på adrenalin. Hennes svar leder till vidare frågor eftersom jag hör att …
Det känns som en evighet sedan det var sommar och ännu längre sedan det var vår och jag började så frön som så sakteliga mynnade ut i plantorna som under hösten plockades bort ur växthuset. Idag har det varit varmare, runt nollan, och det har regnat en aning. Igår var det ännu -16,5 grader under …